Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN - Ett halvsekels affärer. Av doktor Sune Carlson - Nya agenter och marknader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
NYA AVSÄTTNINGSFÖRHÅLLANDEN
Belgien, där Sandviken ägde en mycket stor kund, som levererade tuber
till franska och ryska lokomotivverkstäder. Frankrike var, som
tidigare nämnts, det land där bolagets kallvalsade produkter först fingo
avsättning. Av dessa märktes särskilt krinolinstål med order av upp
till 7 ton per vecka år 1885, sågbladsstål och urfjädersband. I Förenta
Staterna, där 1883 års kris orsakade ett häftigt avbrott i affärerna, var
valstråd till paragon den viktigaste artikeln.
I och med att Sandviken började en längre driven förädling av
sina produkter, stötte man på ett nytt försäljningsproblem. Man kom
nämligen att tillverka precis samma varor, som en del av sina
kunder. Då man inte gärna kunde konkurrera med dessa, fick man lov att
gå mycket försiktigt tillväga vid bearbetandet av nya marknader. Så
t. ex. måste Sandviken 1878 vägra att sälja dragen tråd i Westfalen
eller gruvlinetråd i Belgien, då dessa marknader bearbetades av bolagets
tyska valstrådskunder (främst Felten & Guillaume). I stället kom
försäljningen av dessa artiklar att koncentreras på den engelska och
franska marknaden. På samma sätt sökte bolaget fem år senare skydda
sina tyska bandstålskunder från konkurrens i korsettfjädrar genom att
även i detta fall huvudsakligen vända sig till Frankrike och England.
Under åttiotalets första år började Sandviken i allt större omfattning
uppträda som mellanhand mellan andra svenska järnverk
(Surahammar, Svanå, Svartå m. fl.) och den utländska marknaden. Särskilt
för de stora stripsleveranserna till Belgien kunde andra bruks material
mycket väl komma till användning, även om det vanligen först måste
bearbetas vid Sandviken. Denna Sandvikens mellanhandsställning
hade ej endast fördelen av att verka konjunkturutjämnande för bolagets
egna tillverkningar, utan man kunde även på så sätt upprätthålla
leveranserna av sina gamla produkter, trots att man själv
experimenterade med nya och ofta modebetonade artiklar som krinolin- och
korsettfjäderstål.
Den ökade avsättningen av bolagets produkter medförde stigande
vinster, och under 80-talets första år kunde Sandviken åter lämna
utdelningar å 15 à 16%. Samtidigt avsattes stora summor till
bolagets fonder. Då sådana fonderingar ofta voro mycket svåra att
genomdriva vid bolagsstämmorna, där aktieägarna voro hungriga
efter utdelningar, avsattes stora belopp till fonder under namn av
»amorteringar», innan årsresultatet redovisades. I samband med
uppläggandet av 1881 års obligationslån bildades en särskild s. k.
»Amorteringsfond», vilken varje år krediterades med ett belopp lika stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
