Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - Järnverket och Sandvikens sociala problem. Av fröken Sigrid Göransson med en översikt av skolväsendet av fru Ellen Norberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
PENSIONSFÖRENING FÖR ARBETARNA 1883
Den 51 dec. 1956 hade kontoret 5 099 medlemmar, d. v. s. mer än 60 %
av brukets samtliga anställda, och de å sparbanksböckerna insatta
in-tressekontorsmedlen uppgingo då till något över en halv million kronor
och omsättningen hade under året uppgått till över fem och en kvarts
millioner.
En del föreningskassor, som bolaget ordnat eller understödde, blev
det också intressekontorets uppgift att sköta. Några av dessa må här
nämnas.
Bolaget torde ha varit ett av dem som tidigast upptog tanken på
ordnad pensionering av sina arbetare. Detta skedde då bolagsledningen
1885 beslöt bilda en »Pensionsförening för Sandvikens Bruks arbetare».
Denna blev ganska egenartat organiserad. Ingen stor gemensam
kassa, utan varje medlems insättning skedde på individuell
sparbanksbok. Dessa insättningar varierade mellan 1: 80 kr. och 5: 60 kr. per
månad, beroende på inträdesåldern. Bolaget å.sin sida insatte på
samma böcker belopp varierande mellan kr. 5: — och kr. 20: — per
år. Om någon dog innan sparbanksboken uppnått 500 kr. fyllde bolaget
i skillnaden. Avsikten var, att de hopsamlade medlen vid fyllda 55 års
ålder skulle användas till inköp av livränta. Detta blev emellertid
aldrig fallet, utan medlemmarna valde ett enligt stadgarna möjligt
andra alternativ, vilket bestod i att av medlen utbetalades månatliga
pensioner enligt behovsprincipen och enligt bedömande ocli beslut
av en för ändamålet tillsatt pensionsnämnd, varav hälften utsetts av
medlemmarna och andra hälften av bolaget. Medlemskap i kassan var
obligatoriskt för alla anställda över 21 år.
Till en början voro alla belåtna med anordningarna, men i samband
med tillkomsten av statens ålderdomspensionering började många
medlemmar anse brukets kassa obehövlig. En bidragande orsak härtill var
nog, att pensionsutbetalningen icke skedde efter matematiska grunder
utan efter pensionsnämndens behovsbedömning, vilket nog ibland
kändes som ett icke önskvärt förmynderskap. Med anledning av den
opinion, som härvid uppkommit bland medlemmarna, beslöt bolaget
1914 att nya medlemmar icke längre skulle mottagas och
pensionskassan så småningom avvecklas. Härvid bereddes även tillfälle för
dem som så önskade att få sina villkor ändrade efter mera matematiska
grunder och således undgå pensionsnämndens förmynderskap.
Då utlåning från sparbanksböckerna någon gång ansetts behövlig,
t. ex. 1925 och 1951, medgav bolaget medlemmarna rätt att göra
tillfälliga lån från sina insatta medel. En viss betänksamhet gjorde sig
visserligen här gällande från bolagets sida, men det visade sig i fort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
