Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - De stora folkrörelserna - Kyrka och frikyrka. Av kyrkoherde Gottfrid Pontén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METODISMENS GENOMBROTT
283
under andra hälften av 1860-talet. Dessa sammanslöto sig år- 1870
till Sandvikens evangelisk-lutherska missionsförening, som hade till
uppgift att verka för gemensam uppbyggelse och missionsarbete. Till
en början förhyrdes såsom möteslokal en liten stuga på två rum strax
utanför bruksområdet, gemenligen kallad »Skommarkyrkan», emedan
stugan tidigare varit skomakareverkstad. Genom sammanskott och
naturaprestationer av medlemmarna kunde föreningen år 1877
uppföra ett rymligt och tidsenligt bönhus på Åsens krön. Det invigdes
på nyåret 1878. I spetsen för detta företag och i ledningen för
missionsföreningen stod vid denna tid smidesförman Gustaf Andréasson,
sedermera kyrkovärd, då Sandviken fick sin första kyrka just i denna
lokal.
Den ena vågen efter den andra av religiöst inflytande bröt in över
o ? - o
samhället under detta årtionde. Är 1875 räknas såsom metodismens
genombrottsår i Sandviken. En metodist från Gävle kom då på besök
i samhället och kom i beröring med förman August Flink, som av
hela sin själ kom att omfatta den nya rörelsen. Flink började snart
att själv predika och vann några andra för samma tro. De första
metodisterna hade att utstå många svårigheter och obehag. Allmänheten
betraktade deras lära såsom villfarelse och upprördes över, att deras
anhängare voro främmande trosbekännare. Under påskhelgerna 1875
och 1876 utbröto väckelser, som tillförde församlingen ett 40-tal
medlemmar. Vid denna tid uppfördes ett litet kapell, som invigdes
vid jultiden 1877. Tvenne år senare fick församlingen en egen pastor
boende på platsen.
Innan nyssnämnda metodistkapell uppfördes, ansågo sig
församlingsmedlemmarna skyldiga att underrätta bruksherren om sina planer
och erhålla hans medgivande till företaget. En skrivelse ingavs till
konsul Göransson, och då densamma är belysande för dåtidens
patriar-kaliska förhållanden, må ett utdrag därur här återgivas:
»Högädle Herr Consul Göransson!
I förhoppning om ädelmodig bevågenhet våga vi undertecknade
härigenom vördsammast utbedja oss Herr Consulns bifall till följande: Det är
förmodligen bekant att vi i religiöst afseende tillhöra enligt våra åsigter
Metodist Episkopal kyrkan, och hafva vi, som hysa dessa åsigter, kommit
öfverens om att bygga oss ett litet bönhus, hvarest vi kunna samlas till
gemensam Gudstjenst, då tid och tillfälle så medgifva. Under ödmjukaste
tacksamhet erkänna vi den godhet vi hittills fått röna i det att intet förbud
utgifvits mot våra sammankomster, hvilken godhet ingifvit oss
förvissning att äfven nu få Herr Consulns medgifvande till ofvannämnde företag.
’Waren all mensklig ordning undergifne för Herrans skull.’ Efterföljande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
