Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - Sandviksarbetaren och sandviksandan. Av redaktör Carl Björk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
SANDVIKSARBETAREN OCH DAGSPOLITIKEN
haft möjlighet att stödja eller stjälpa förslaget, har verkat hämmande
och återhållande.
Och om det ligger något bärande i denna synpunkt, kan man kanske
däri finna förklaringen till, att så få personer i Sandviken förmått
höja sig över mängden. Det är inte bara kollektivismen, som skapat
nivelleringen, den kvardröjande patriarkaliska andan har också en
skuld däri. Begåvningar saknas inte, men de försvinna, innan de
förmått höja sig över mängden. Den allmänna bildningsnivån är
relativt hög, men det är ingen, som växer så mycket högre än sina
kamrater, att man lägger särskilt märke till honom.
Sandviksarbetaren som typ är en ståtlig representant för arbetarklassen, och det
sägs att man sällan kommer till samhällen, där det är en så vacker och
ren folktyp; men de representera blott en god standardtyp. Man
tycker sig ha rätt att vänta sig mera av dem än vad de hittills som
enskilda individer presterat. Men kanske detta är obilligt. Det
stora, som de förmått skapa i gemensam strävan, kanske till sist är
lika mycket värt som det enskilda initiativet och det lysande snillet
och begåvningen, som vi här spanat efter.
I denna skrift ägnas ett särskilt kapitel åt sandviksarbetaren, vari
behandlas hans inställning till sin omgivande värld, till företaget och
till mycket annat. Här må dock lämnas plats för några personliga
synpunkter angående sandviksarbetarens politiska inställning eller kanske
rättare försök till en förklaring till, varför han i dessa ting tänker och
resonerar så som han gör.
Det vore fel att påstå, att sandviksarbetaren besjälas av något större
politiskt intresse. Detta yppar sig mest, då det står i mera omedelbar
kontakt med hans personliga intressen eller då det är av mera lokal
natur. Med undantag för de stora valen har rikspolitiken inte kunnat
tilldra sig någon nämnvärd uppmärksamhet, och ett politiskt
föredrag har, även när det gällt mycket framstående talare, inte kunnat
påräkna många lyssnare. Endast när det varit fråga om rena
folkmötena med heta debatter mellan olika riktningar, har den breda
publiken infunnit sig. Medan man på många andra håll med
lätthet kunnat genomföra kollektivanslutning av fackföreningen till det
socialdemokratiska arbetarpartiet, har man i Sandviken •—• sedan
separeringen skedde 1917 -— inte ens ansett lämpligt föra fram
tanken därom till diskussion i fackföreningen, enär den redan från
början ansetts dödfödd. Detta trots att de politiska valen i Sandviken
så gott som alltid visat, att arbetarna med stor majoritet ansluta sig
till den socialdemokratiska riktningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
