Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 1. Ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1
Ungdom
Postbåten från Sorrento firade ner sitt latinska segel och
jag sprang upp på stranden. Svärmar av nakna pojkar badade
sina glänsande bronskroppar i vågsvallet, och bland de
uppdragna båtarna satt gamla fiskare i röda frygiska ylleluvor
och lagade nät. Mittemot den lilla bryggan stod ett halvt
dussin åsnor med sadlar på ryggarna och blomkvastar
instuckna i betslen och kring dem skrattade och sjöng lika många
flickor med silverspadella i de svarta flätorna och röd
halsduk om axlarna. Den lilla åsnan som skulle föra mig upp till
Capri hette Rosina och flickan hette Gioia. Hennes blanka
svarta ögon gnistrade av ungdom, hennes läppar var röda som
korallerna kring hennes hals, de starka vita tänderna
glimmade som pärlor då hon skrattade. Hon sade att hon var
femton år och jag sade att jag var yngre än jag någonsin varit.
Men Rosina var gammal, è antica, sade Gioia. Så jag gled ur
sadeln och klättrade i sakta mak uppför den slingrande stigen
till byn. Framför mig dansade Gioia på nakna fötter med en
krans blommor i håret som en backantinna, och bakom mig
stapplade Rosina i sina nätta svarta skor, med hängande
huvud och slokande öron, försänkt i djupa tankar. Jag hade
ingen tid att tänka, mitt huvud var fyllt av hänryckning, mitt
hjärta fyllt av livsglädje, världen var skön och jag var arton
år. Vår väg gick genom blommande ginestra och myrten, och
här och där lyfte många små blommor, som jag aldrig sett
i Linnés land, sina vackra huvuden ur det doftande gräset och
såg på oss när vi gick förbi.
- Vad heter den här blomman?
Gioia tog min blomma, såg ömt på den och sade: - Fiore!
- Och vad heter den här?
Hon såg på blomman lika kärleksfullt och sade: - Fiore!
- Och den här?
- Fiore. Bello! Bello!
Hon plockade en knippa doftande myrten, men ville inte
ge den till mig. Den var till San Costanzo, sade hon, Capris
skyddshelgon som var av rent silver och hade gjort så många
underverk. San Costanzo, bello, bello!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sanmich/0031.html
