Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rosina Mazzarella. Denna dam tycktes svårare att identifiera.
Kunde de mena la Caciocavallara? Eller la Zopparella? Eller
la Capatosta? Eller la Femmina Antica? Eller Rosinella Pane
Asciutto? Eller kanske la Fesseria? föreslog en annan gumma
som hade en stor fiskkorg på huvudet och just hunnit upp oss.
Ja, det var säkert till la Fesseria, såvida det inte var till la
moglie di Pane e Cippolla. Men fanns det då inget brev till
Peppinella’n’coppo u camposanto eller till Mariucella
Caparossa eller Giovannina Ammazzacane, som alla väntade på
la lettera från Amerika?[1] Jag var ledsen, men det fanns det
inte. De två tidningarna var till il reverendo parroco don
Antonio di Giuseppe och il canonico don Natale di Tommaso,
det hade hon reda på, för de var de enda
tidningsabonnenterna i byn. Parrocon var en mycket lärd man, han visste alltid
vem breven var till, men i dag hade han farit till ärkebiskopen
i Sorrento, det var därför hon hade bett mig hjälpa sig. Maria
Porta-Lettere visste inte hur gammal hon var, men hon visste
att hon hade burit posten sedan hon var femton år då hennes
mor fick lov att sluta. Naturligtvis kunde hon inte läsa. När
jag hade talat om för henne att jag seglat över med postbåten
från Sorrento och inte ätit något sedan dess, gav hon mig
ännu en apelsin som jag åt upp med skal och allt, och den
andra gumman gav mig en handfull frutti di mare som gjorde
mig förskräckligt törstig. Fanns det någon osteria i Anacapri?
Nej, men Annarella, la moglie del sagrestano, kunde förse mig
med utmärkt getost och ett glas förträffligt vin från sin onkels,
prästen don Dionisios vingård, un vino meraviglioso.
Förresten fanns ju la Bella Margherita, naturligtvis hade jag hört
talas om henne och hennes tant som var gift med un lord
inglese. Nej, det hade jag inte, men jag begärde inte bättre än
att få göra bekantskap med la Bella Margherita.
Till sist kom vi uppför de sjuhundrasjuttiosju trappstegen
och gick genom en välvd port där den forna vindbryggans
gångjärn ännu satt fastnitade i klippan. Vi var i Anacapri.
Under våra fötter låg Golfo di Napoli omsluten av Ischia,
Procida, det pinjeklädda Posilippo, Napolis glittrande vita
linje, Vesuvius med sitt rosafärgade rökmoln, Sorrentos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
