Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Avenue de Villiers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men det tråkar ihjäl grevinnan och naturligtvis är det ganska
ensamt för henne, hon som tycker om att träffa sina vänner
och gå på middag eller på teatern var kväll. Men hur hon
kan stå ut med det livet månad efter månad, hon som säger
att hon alltid är så trött, det är mer än jag kan förstå. Mig
skulle det ta livet av. Nu säger hon att hon måste stanna i
Paris för att behandla sin colitis, förut var det hennes
appendicitis. Men jag vill inte att ni ska tro att hon är självisk,
tvärtom, hon tänker alltid först på mig och nu vill hon till
och med att jag ska fara ensam till Château Rameaux därför
att hon vet hur lycklig jag är när jag är där. Men hur skulle
jag kunna lämna henne ensam i Paris, hon som är så ung
och oerfaren?
- Hur gammal är grevinnan?
- Bara tjugunio år och hon ser till och med yngre ut.
- Ja, hon ser ju ut som en ung flicka.
Han satt tyst en stund.
- Apropå, när ämnar ni ta era ferier?
- Jag har inte haft några ferier på tre år.
- Så mycket större skäl att ta er ledigt nu. Är ni god
skytt?
- Jag dödar aldrig ett djur om jag kan slippa. Varför frågar
ni mig det?
- Därför att vi har utmärkta jaktmarker på Château
Rameaux och jag är övertygad om att en veckas grundlig vila
skulle göra er gott, det tror åtminstone min hustru, hon säger
att ni är förfärligt överansträngd, och det ser ni förresten
ut att vara.
- Det är mycket vänligt av er, monsieur le Comte, men jag
mår mycket bra, det fattas mig ingenting annat än att jag inte
kan sova.
- Sova! Jag önskar jag kunde ge er något av min sömn!
Jag har mer av den varan än jag behöver. Jag hinner knappast
luta huvudet mot kudden förrän jag sover och ingenting kan
sedan väcka mig. Min hustru är tidig om mornarna, men jag
hör henne aldrig stiga upp och betjänten som kommer in med
kaffet klockan nio, måste ruska mig innan jag vaknar. Jag
beklagar er verkligen. Apropå, ni vet väl inget medel mot
snarkning?
Det var ett typiskt fall, diagnosen var lätt, vi återvände till
damerna i salongen. Jag bjöds att sitta ner bredvid den
vördnadsvärda markisinnan i och för den inofficiella konsultation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
