Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Château Rameaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blivit funnen i skogen halvdöd av hunger när han var så liten
och hjälplös att han måste födas upp med diflaska av damen
och hennes gamla kokerska. Detta var för åtskilliga år sedan
och nu hade han vuxit upp till en stor björn, så stor och stark
att han kunde ha dödat en ko och burit bort den mellan
ramarna om han velat. Men han ville inte, han var en snäll
björn som inte ville göra någon illa, vare sig människa eller
djur. Han brukade sitta utanför sin koja och titta vänligt med
sina små kloka ögon på boskapen som betade på ängen i
närheten. De tre raggiga små norrlandshästarna i stallet kände
honom väl och tog inte illa upp när han kom inlunkande i
stallet med sin matmor. Barnen brukade rida på hans rygg och
hade mer än en gång hittats sovande i hans koja. De tre
lapphundarna tyckte om att leka med honom, dra honom i öronen
och i svansstumpen och driva med honom på alla möjliga vis
utan att han tog illa upp. Han hade aldrig smakat kött, han
åt samma mat som hundarna och ofta från samma fat, bröd,
gröt, potatis, kål, rovor. Han hade en härlig aptit och hans
vän köksan såg till att han fick äta sig mätt. Björnar är
vegetarianer om de har möjlighet därtill, bäst av allt tycker de om
frukt. Om höstarna brukade han sitta och se med längtansfulla
ögon på äpplena i fruktträdgården och i sina yngre dagar hade
han ibland inte kunnat motstå frestelsen att klättra upp i
trädet och lägga sig till med några äpplen. Björnar ser klumpiga
ut, men låt en björn försöka sig på ett äppelträd, så ska ni
snart se att han slår vilken skolpojke som helst i den sporten.
Nu visste han att det var förbjuden frukt, men han höll noga
utkik på alla äpplen som föll till marken. Det hade också varit
lite trassel med bikuporna; han hade blivit straffad med att
sitta bunden i två dagar med blödande nos och sedan hade
han aldrig gjort om det igen. Annars hölls han aldrig kedjad
annat än om natten och det med rätta, för en björn liksom
en hund blir lätt argsint om han hålls bunden, vilket inte är
att undra på. Han hölls även bunden om
söndagseftermiddagarna, när hans matmor gick på besök till sin gifta syster
som bodde på en enslig gård på andra sidan fjällsjön en dryg
timmes promenad genom skogen. Det ansågs inte vara nyttigt
för honom att få spatsera omkring i skogen med alla dess
frestelser, det var bättre att hålla sig på den säkra sidan. Han
var dålig sjöman och hade en gång blivit så förskräckt över
en plötslig vindstöt att båten stjälpte och han och hans
matmor fått simma i land. Nu visste han mycket väl vad det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
