Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sprang mot dörren så fort de små benen kunde bära honom.
- Var inte rädd, lilla tomte, det är bara jag. Vänta ett tag
så ska jag visa dig vad som finns inuti den där gulddosan på
bordet som du var så intresserad av. Det kan ringa i den
precis som klockan i kyrkan om söndagarna.
Han tvärstannade och tittade på mig med sina små
vänliga ögon.
- Det här begriper jag inte, sade tomten, jag var säker på
att jag kände lukten av ett barn i rummet, annars skulle jag
minsann inte ha vågat mig in. Men du är ju en fullvuxen karl!
Men vad i all världen vill det här säga...! utbrast tomten och
hissade sig upp på stolen vid sängen. Vem skulle någonsin ha
trott att du och jag skulle träffas igen och så långt borta från
ditt gamla hem. Så vitt jag förstår är du än i dag samma barn
som när jag såg dig sist i barnkammarn, annars skulle du
aldrig kunnat få syn på mig när jag satt på bordet. Känner du
inte igen mig? Det var jag som kom in i barnkammarn
varenda kväll när du var liten för att hjälpa dig till rätta med
alla små bestyr och reda ut alla dagens trassligheter. Det var
mig du vart år gav en bit av din födelsedagstårta och alla
valnötterna, russinen och karamellerna från din julgran, och
aldrig glömde du att bära till mig mitt fat med gröt. Varför
stannade du inte kvar i det gamla hemmet mitt i skogen?
Du var så glad och munter när du var liten, varför ser du
så dyster ut nu?
- Därför att jag inte har någon ro. Jag kan inte stanna
någonstans, jag kan inte glömma, jag kan inte sova.
- Det är just som din far, hur ofta hörde jag honom inte
vandra fram och tillbaka i sitt rum hela natten.
- Berätta för mig om min far, jag minns så litet av honom.
- Din far var en underlig man, tystlåten och dyster. Han
var godhjärtad och snäll mot alla fattiga och alla djur, men
många av hans gelikar trodde att hans sinne var hårt. Du
fick ofta stryk, men du var också ett svårt barn att handskas
med. Du lydde ingen människa. Du tycktes varken bry dig
om din far eller din mor eller din syster eller din bror eller
någon annan. Jo, jag tror du tyckte om din amma, minns du
henne, Lena? Ingen annan tyckte om henne, alla var rädda
för henne. Hon hade tagits som amma i sista stund då det
visade sig att din mor inte kunde ge dig bröstet. Ingen visste
varifrån hon kom. Hon var mörk i ansiktet som lappjäntan,
men stor till växten. Hon brukade sjunga för dig hela tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
