Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjuka geniets hemliv, och kanske också hans själsliv under
denna tid, vore det jag.
Störst till växten, men minst i fråga om kontanter var min
vän Jätten med sitt blonda vikingaskägg och sina blå
barnaögon. Han syntes sällan på Café de 1’Hermitage där de flesta
av hans kamrater åt middagar på lång kredit Hur han födde
sin kolossala stofthydda var ett mysterium för alla. Han
bodde i ett stort iskallt skjul i Montparnasse, inrättat till
ateljé där han arbetade, lagade sin mat, tvättade sin skjorta
och drömde sina framtidsdrömmar. Utrymme var vad han
behövde mest, för sig själv och för sina statyer, alla av
övermänskliga proportioner och aldrig avslutade av brist på lera.
En vacker dag kom han till Avenue de Villiers och bad mig
vara marskalk på hans bröllop i svenska kyrkan följande
söndag. Efter vigseln skulle följa en mottagning i hans nya våning
för att ”pendre la crémaillère”. Hans hjärtas val hade fallit
på en späd liten dansk miniatyrmålarinna, hälften så stor
som han. Naturligtvis antog jag med nöje. När vigseln var
över, höll den svenske pastorn ett vackert tal för de nygifta,
som satt sida vid sida framför altaret De påminde mig om
Ramses H:s granitkoloss i Luxortemplet och hans lilla
drottning som knappt räcker honom till höften. En timme senare
knackade vi på dörren till ateljén, fulla av förväntan. Jätten
ledde oss med stor försiktighet genom en lilleputtvestibul med
pappväggar in i salongen, där vi inbjöds att inta förfriskningar
och sitta ner i tur och ordning på familjens enda stol. Vi såg
oss omkring med beundrande blickar. Pappväggarna var
dekorerade av Jätten själv med allegoriska fresker med
inspiration från Sixtinska kapellet I papperstaket brann en kinesisk
papperslanterna med milt och oroande sken. Lille Skånberg,
Jättens bästa vän, höll festtalet för de nygifta. Höjande sitt
glas med en entusiastisk gest råkade han sticka handen genom
en av de allegoriska figurerna och genom rämnan i
pappers-väggen kastade vi en förstulen blick in i Jättens brudgemak,
helt och hållet upptaget av en kolossal säng. Med en skälmsk
blick på sin rodnande brud pekade vår värd på ännu ett rum
på andra sidan jättesängen. Det var barnkammaren och hade
väggar av Le Petit Journal. Medan Skånberg utan vidare
missöden avslutade sitt festtal, reparerade Jätten med van hand
skadorna i väggen med ett par nummer av Figaro. Undef
tiden satt jag i pappersköket och kokade ihop det enda poem
jag någonsin varit ansvarig för. Det sjöngs av Spada och blev
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
