- Project Runeberg -  Boken om San Michele /
172

[MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jätten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunnat lägga vantarna på fem klockor på en dag. Fem
klockor! Fichtre! Det lönar inte mödan för nån av oss att försöka
tävla med er engelsmän!

Jag sade att jag inte var engelsman och att jag samlade på
klockor. Det gjorde han också, sade han. Han kastade sig ner
på den andra madrassen, önskade mig god natt och trevliga
drömmar och snarkade ljudligt efter en minut. På andra
sidan väggen började en berusad kvinna sjunga med hes röst.
Han vaknade och röt ilsket:

- Håll käften, Fifine, ou je te casserai la gueule! Sångerskan
slutade ögonblickligen och viskade:

- Alphonse, jag har något viktigt att tala om för dig. Är
du ensam? Han svarade att han var i sällskap med en av
sina bästa vänner som nödvändigt ville veta hur mycket
klockan var, han hade tyvärr glömt att dra opp de fem
klockor han alltid bar på sig. Snart somnade han igen, ljudet
av kvinnorösterna på andra sidan väggen dog så småningom
bort och allt var tyst, endast en gång i timmen hördes stegen
av vakten som kom för att kasta en blick på oss genom
luckan i dörren. När klockan slog sju i St-Augustin
hämtades jag ur cellen och fördes inför poliskommissarien själv.
Han lyssnade uppmärksamt till berättelsen om mitt äventyr,
fixerade mig hela tiden med sina intelligenta genomträngande
ögon. Då jag kom till min mani att samla klockor och talade
om att jag hela dagen varit på väg till Le Roy för att få mina
fem klockor översedda och att jag totalt glömt bort dem när
jag blev visiterad, brast han i skratt och sade att det var den
bästa historia han någonsin hört, det var faktiskt en äkta
Balzac. Han tog mina fem klockor ur skrivbordslådan och
räckte mig dem.

- Jag har inte suttit vid det här bordet i tjugu år utan att
ha lärt mig att klassificera mina gäster, ni är all right. Han
ringde på överkonstapeln som låst in mig för natten.

- Ni är suspenderad på en vecka för att ni inte åtlytt
reglementet och satt er i förbindelse med svenske konsuln.
Vous ëtes un imbécile!

172

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sanmich/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free