Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mun! Vad hade jag gjort för honom? Jag hade ryckt honom
ur den barmhärtiga dödens armar för att kasta honom i
armarna på madame Réquin! Hur många nyfödda barn hade
inte redan sugit döden ur hennes enorma bröst? Vad hade
hon gjort med den lille blåögde gossen? Var han bland de
åttio procenten av de hjälplösa små resenärerna i ”le train des
nourrices” som enligt den officiella statistiken dog under det
första levnadsåret eller bland de återstående tjugu procenten
som överlevde för att sannolikt gå ett ännu värre öde till
mötes?
En timme senare hade jag begärt och erhållit tillstånd av
fängelsemyndigheterna att besöka madame Réquin. Hon
kände genast igen mig och välkomnade mig så hjärtligt att
jag kände mig mycket generad för vaktaren som följde mig
till hennes cell. Gossen var i Normandie och hade det mycket
bra, hon hade just haft brev från fosterföräldrarna som höll
av honom som om han var deras eget barn. Olyckligtvis
kunde hon inte lämna mig deras adress, det var en viss oreda
i hennes register, det var möjligt men inte troligt att hennes
man kunde erinra sig adressen.
Jag var säker på att gossen var död, men för att inte lämna
något oförsökt sade jag barskt att såvida jag inte fick adressen
till fosterföräldrarna inom fyrtioåtta timmar, skulle jag
anklaga henne för barnamord samt för stöld av en dyrbar
diamantbrosch som jag lämnat i hennes förvar. Hon lyckades
klämma fram ett par tårar ur sina kalla ögon och svor på att
hon inte stulit broschen, hon hade behållit den som minne
av den vackra unga damen som hon vårdat lika ömt som om
hon varit hennes egen dotter.
- Ni har fyrtioåtta timmar på er, sade jag och lämnade
madame Réquin åt sina betraktelser.
På morgonen den andra dagen infann sig madame Réquins
värde make med pantkvittot på broschen och namnen på tre
byar i Normandie dit madame brukade skicka sina babies det
året. Jag skrev genast till de tre märerna i de respektive
byarna med anhållan att de skulle göra efterforskningar om
en blåögd treårig gosse befann sig bland fosterbarnen i deras
by. Efter månaders väntan mottog jag negativa svar från två
av märerna, intet svar från den tredje. Jag skrev då till
byarnas tre kyrkoherdar och efter lång väntan mottog jag ett brev
från curén i Villeroy att han hos en skomakarhustru
upptäckt en liten gosse som passade in på min beskrivning. Han
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
