Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. En resa till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på billigast möjliga sätt, jag ämnade föra honom till Sverige
ensam. När jag undertecknade papperen angående hans
utskrivning upprepade doktor Blanche sina varningar, men jag
visste naturligtvis bättre. Jag tog konsuln i min vagn direkt
till Avenue de Villiers. Han var lugn och resonabel under
middagen, med undantag av att han försökte kurtisera
mamsell Agata, säkerligen den enda chans hon någonsin haft. Två
timmar senare låstes vi in i en förstaklasskupé på
nattexpressen till Köln - det fanns inga korridortåg på den tiden. Jag
råkade vara läkare för en av Rothschildarna, ägarna till le
Chemin de fer du Nord. Order hade givits att vår resa skulle
underlättas på alla sätt, konduktörerna var tillsagda att lämna
oss i fred då min patient lätt kunde bli orolig vid åsynen av
en främling. Han var stillsam och foglig och vi lade oss båda
att sova. Jag väcktes av ett våldsamt grepp kring min strupe,
två gånger fick jag omkull honom, två gånger rusade han vig
som en panter på mig igen och var nära att strypa mig. Det
sista jag minns var att jag gav honom ett slag i huvudet som
tycktes bedöva honom. När tåget kom fram till Köln på
morgonen hittades vi båda medvetslösa på golvet i vår kupé
och fördes till Hôtel du Nord där vi stannade i tjugufyra
timmar i var sin säng i samma rum. Då jag måste berätta vad
som hänt för doktorn som kom för att sy ihop mitt sår
-han hade nästan bitit av mig örat - skickade hotellvärden bud
att inga dårar mottogs på hotellet Jag beslöt fortsätta med
morgontåget till Hamburg. Hela vägen till Hamburg var min
patient mycket älskvärd och sjöng Marseljäsen när vi åkte
genom staden till Kielstationen. Vi kom lyckligt och väl
ombord på ångbåten till Korsör - på den tiden den vanliga routen
mellan kontinenten och Sverige. Några mil från den danska
kusten blev båten blockerad av packis som drivits ner från
Kattegatt av en rasande nordlig storm, en inte ovanlig
händelse under stränga vintrar. Vi måste gå ett par hundra meter
på flytande isflak - till min väns stora förtjusning - och sedan
fortsätta i en öppen båt till Korsör. Just som vi kom in i
hamnen hoppade min vän i sjön och jag efter. Vi drogs upp
och fortsatte i det oeldade tåget, våra kläder frös till is,
termometern stod på minus 20° C. Resten av resan gick
förvånansvärt bra, det kalla badet tycktes ha gjort min vän gott.
En timme efter överfarten till Malmö lämnade jag honom i
händerna på två vårdare från hospitalet i Lund. Jag åkte till
hotellet - på den tiden fanns det bara ett hotell i Lund - och
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
