Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. La Salpêtrière
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon ska komma till Avenue de Villiers förrän klockan slår
tolv.
- Men kan det inte lockas ur henne under hypnotisk sömn?
envisades han.
- Det finns bara en människa som skulle kunna göra
det - Charcot själv. Men eftersom han knappast befattar
sig med henne annat än under tisdagsföreläsningarna, kan jag
bortse från den möjligheten.
Jag sade att det förresten var försent att diskutera saken,
jag var säker på att hon redan hade lämnat sjukhuset och
skulle komma inom mindre än en halvtimme.
Det gamla golvuret i hallen slog en kvart i ett, jag intalade
mig själv att klockan dragit sig före, för första gången blev jag
irriterad av dess djupa klang.
- Jag skulle önska att du gav fan i alla de där dumheterna
om hypnotism, du är på väg att bli halvtokig själv, om du inte
redan är det. Jag tror inte på hypnotism, jag har försökt
hypnotisera flera patienter men har aldrig lyckats.
- Jag skulle inte heller tro på hypnotism ifall du hade
lyckats, svarade jag vresigt.
Det ringde på dörrklockan. Jag sprang själv och öppnade.
Det var miss Anderson, en av mina engelska sköterskor som
jag beordrat att komma klockan ett för att hämta Geneviève.
Hon skulle ta henne med sig på nattexpressen till Normandie
med ett brev från mig till byns curé i vilket jag förklarade
situationen och anhöll att han skulle göra allt han kunde för
att hindra Geneviève från att återvända till Paris.
Jag satte mig vid matbordet igen och rökte ursinnigt
cigarrett efter cigarrett.
- Vad säger sköterskan om allt det här? frågade Norström.
- Hon säger ingenting, hon är engelska. Hon känner mig
väl och litar fullständigt på mitt omdöme.
- Jag önskar att jag gjorde det också, brummade Norström
och blossade på sin stora cigarr.
Cromwellklockan på spiselhyllan slog halv två och
besvarades med obehaglig precision av ett halvt dussin andra gamla
klockor i vartenda rum.
- Fiasko, sade Norström flegmatiske Dess bättre för oss
bägge. Jag är fan så glad att inte ha blivit inblandad i den här
historien.
Jag fick inte en blund i ögonen den natten, denna gång var
det Geneviève och inte hennes gamla föräldrar som höll mig
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
