Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Sant’ Antonios mirakel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Antonio i all ära ändå bara var en människa, under det att
Jesus Kristus var Guds son som för att rädda oss alla från
helvetet lidit döden på korset just i dag.
- Non è vero, sade mastro Nicola och återtog sin grävning
med stor kraft. L’hanno fatto morire ieri per abbreviare le
funzioni nella chiesa. Det är inte sant. De gjorde av med
honom i går för att korta av på ceremonierna i kyrkan.
Jag hade knappast hunnit hämta mig från denna
upplysning förrän jag hörde en välbekant röst ropa mitt namn
utanför trädgårdsmuren. Det var min vän den nyutnämnde
svenske ministern i Rom. Han var rasande över att han inte fått
något svar på sitt brev om att han ämnade komma och fira
påsken hos mig och ännu mer därför att jag inte mött honom
vid marinan med en åsna vid postbåtens ankomst som han
bett mig om i sitt telegram. Han skulle aldrig ha kommit till
Anacapri om han hade vetat att han skulle behöva klättra själv
uppför alla de sjuhundrasjuttiosju feniciska trappstegen som
ledde till min eländiga by. Hade jag panna att säga att jag inte
fått hans telegram?
Visst hade jag fått det, vi hade alla fått det, jag hade till och
med fått för mycket vin i mig på grund av det. Han lugnade
sig en smula när jag räckte honom telegrammet, han sade att
han ville ta det med sig till Rom och visa det för Ministero
delle Pöste e Telegrafi. Jag ryckte det ifrån honom med en
varning om att varje försök att förbättra
telegrafkommunikationerna mellan Capri och fastlandet skulle komma att
bekämpas av mig med både lagliga och olagliga medel.
Jag var förtjust över att få visa min vän mitt blivande hem
och förklara för honom hur underbart San Michele skulle bli.
Då och då hänvisade jag till min ritning på trädgårdsmuren
för att få honom att förstå det hela bättre, han sade att den
var mycket välbehövlig. Han var full av intresse och när han
från kapellet såg ner på den underbara ön vid våra fötter,
tyckte han att det var den skönaste utsikten i världen. När jag
visade honom var granitsfinxen skulle stå gav han mig en
orolig sidoblick, och när jag visade honom var berget skulle
sprängas bort för att lämna plats åt min grekiska teater, sade
han att han kände sig en smula vimmelkantig och helst ville
gå hem till mig för att få ett glas vin, han ville förresten gärna
tala med mig på tu man hand.
Hans ögon vandrade runt mitt vitkalkade rum och han
frågade om detta var min villa. Jag svarade att jag aldrig i hela
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
