Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Grand Hôtel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
24
Grand Hôtel
När doktor Pilkington kallade sig de utländska läkarnas
doyen, tillägnade han sig en titel som tillhörde en annan man,
vida överlägsen oss alla. Låt mig här skriva hans verkliga
namn, så som det står skrivet med guldbokstäver i mitt minne,
gamle doktor Erhardt, en av de bästa läkare och en av de
bästa människor jag någonsin kommit i beröring med. Som
en nobel kvarleva från Pio Nonos dagar hade han varit
praktiserande läkare i Rom i över fyrtio år, aktad och älskad av
alla. Ännu vid sjuttio års ålder var han vid full kroppslig och
andlig vigör, dag och natt på benen, alltid färdig att hjälpa
sina medmänniskor, fattiga som rika. Han var den mest
fulländade representant jag någonsin sett av forna dagars
husläkare, en typ av läkare som nu nästan försvunnit, till stor
nackdel för den lidande mänskligheten. Det var omöjligt att
inte hysa stort förtroende för honom, att inte älska honom.
Jag är säker på att han aldrig hade haft en fiende under sitt
långa liv mer än professor Bacelli. Han var av tysk börd, och
hade det funnits många av hans gelikar vid makten i das
Vaterland 1914 skulle det aldrig ha blivit ett världskrig.
Att så många sjuka människor, av vilka åtskilliga varit
Erhardts patienter, kom till min mottagning när en man som
han bodde vid samma piazza har alltid varit en gåta för
mig. Han var den ende av mina kolleger som jag brukade
konsultera, han hade ofta rätt och jag orätt, men han förrådde
mig aldrig, han försvarade mig så snart han hade tillfälle
därtill, och det hade han ofta nog. Må vara att han kanske
var ovan vid några av vårt yrkes nyaste konstknep och tog
avstånd från åtskilliga av våra nydöpta patentmediciner av
mer eller mindre okänd verkan. Men han handskades med
sin välprövade farmakopé med mästerlig hand, hans kloka
lugna blick fann det onda var det än låg fördolt. För honom
dolde den sjukes hjärta och lungor inga hemligheter sedan
han väl lagt sitt gamla öra till stetoskopet. Inga nya
betydande upptäcker på medicinens område var honom främmande.
Han var ytterst intresserad av bakteriologi och av seroterapi,
en på den tiden ny vetenskap. Han kunde sin Pasteur nästan
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
