Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Grand Hôtel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade henne att vi troligen måste operera vilken minut som
helst, det skulle ta åtminstone en timme att skaffa en
sköterska, hon måste själv hjälpa oss. Hon nickade jakande utan ett
ord, hennes ansikte förvreds under ansträngningen att hålla
tårarna tillbaka, hon var en tapper och duktig kvinna. Medan
jag lade ett rent lakan på bordet under lampan och gjorde
i ordning instrumenten, berättade Erhardt att han av en
egendomlig slump samma morgon genom tyska ambassaden fått
ett prov av Behrings nya difteriserum från laboratoriet i
Marburg. Jag visste att det redan med framgång prövats på flera
tyska kliniker. Skulle vi försöka serumet? Det var inte tid
till några diskussioner, gossens krafter avtog hastigt, vi ansåg
båda att hans chanser att gå igenom var mycket små. Med
moderns samtycke beslöt vi att använda serumet. Reaktionen
var fruktansvärd och så gott som ögonblicklig. Hela
kroppen blev blåsvart, temperaturen steg hastigt till 41° för att
kort därpå med oroande snabbhet och under våldsamma
frossbrytningar sjunka under det normala. Han blödde ur näsan
och ändtarmen, hjärtverksamheten blev oregelbunden och
symtom på omedelbar kollaps inträdde. Ingen av oss
lämnade rummet på hela dagen, vi väntade att gossen skulle dö
vilket ögonblick som helst. Till vår förvåning blev
andhämtningen lättare framemot kvällen, de lokala symtomen i
halsen tycktes något bättre, pulsen stadgade sig. Jag bad
gamle Erhardt enträget att gå hem och få ett par timmars
sömn, men han sade att han var alltför intresserad av fallet för
att känna någon trötthet. När sceur Philippine anlände, den
engelska blå systern som var en av de bästa sköterskor jag
någonsin haft, spreds ryktet om att difteri utbrutit i översta
våningen som en löpeld genom hela det överfulla hotellet.
Direktören skickade bud till mig att gossen genast måste
flyttas till ett sjukhus eller sjukhem. Jag svarade att varken
jag eller Erhardt kunde ta ansvaret för en sådan åtgärd, han
skulle säkerligen dö under transporten. För övrigt visste vi
inte vart vi skulle sända honom, vilket på den tiden tyvärr
var fullkomligt sant. En stund därefter meddelade mig
Pittsburghmiljonären genom den halvöppna dörren att han
gett order om att på hans bekostnad utrymma hela
övervåningen, han skulle hellre köpa hela Grand Hôtel än låta sin
son föras därifrån med fara för livet. Framemot kvällen blev
det tydligt att modern blivit smittad. Nästa morgon var hela
våningen utrymd. Till och med kyparna och städerskorna
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
