Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Sommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Roba di Timberio? frågade mastro Nicola.
- Nej, sade jag och såg på mosaikgolvets graciösa mönster
med dess fina bård av vinlöv i nero antico, detta golv gjordes
före hans tid, det är från Augustus dagar. Den gamle
kejsaren älskade också Capri, han började bygga en villa här,
Gud vete var, men han dog i Nola på återväg till Rom innan
den var färdig. Augustus var en stor man och en stor
kejsare, men sanna mina ord, Tiberius var den störste av dem
alla!
Pergolan var redan täckt med unga vinrankor och rosor,
kaprifolium och epomea slingrade sig runt den långa raden
av vita kolonner. Bland cypresserna på den lilla klostergården
stod den Dansande faunen på sin pelare av cipollino, mitt i
den stora loggian vilade Hermes från Herculaneum. På den
soliga lilla marmorgården utanför matsalen satt Billy, strängt
sysselsatt med att fånga loppor på Tappio och omgiven av
alla de andra hundarna som halvsovande väntade på sin tur
för den sedvanliga kompletteringen av sin morgontoalett.
Billy var underbart händig i att fånga loppor, inga hoppande
eller krypande varselser undgick hans vaksamma öga,
hundarna visste det allihop och var lika intresserade av sporten
som han själv. Det var förresten den enda sport som medgavs
av San Micheles lag. Döden var ögonblicklig och förmodligen
smärtfri. Billy hade slukat sitt byte innan det hunnit inse
faran. Billy hade numera slutat upp med att dricka och blivit
en respektabel apa i sin fulla mannakraft, oroande lik en
människa, på det hela taget med gott uppförande, fast kanske
något för yster och företagsam när jag var utom synhåll, och
färdig att göra narr av alla. Jag undrade ofta vad hundarna
i grund och botten tänkte om honom. Jag är inte säker på
att de inte var en smula rädda för honom, de vände vanligen
bort huvudet när han såg på dem. Billy var inte rädd för
någon levande varelse utom för mig. Jag kunde alltid se på
hans ansikte när han hade dåligt samvete, vilket han mycket
ofta hade. Jo, jag tror, att han var rädd för mungon som smög
omkring i trädgården på rastlösa fötter, tyst och nyfiken.
Det var något mycket manligt hos Billy, han kunde inte
hjälpa det, hans skapare hade gjort honom sådan. Billy var
ingalunda okänslig för det andra könets behag. Billy hade
från första dagen fattat stort tycke för Elisa,
trädgårdsmästarens hustru, som kunde stå i timtal och stirra på honom
med fascinerade ögon där han satt i sitt privata fikonträd
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
