Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Sommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ödslig slätt, översållad med stenar och grus, väldiga
tra-vertinblock och marmorfragment, halvt dolda av murgröna,
rosmarin, vild kaprifolium, cistus och timjan. På en förfallen
mur av opus reticulatum satt en gammal herde och spelade
på Pans flöjt för sin gethjord. Hans vilda långskäggiga
ansikte var brynt av sol och vind, hans ögon brann som eldar
under de buskiga ögonbrynen, hans magra utmärglade kropp
skälvde i feber under den långa blå kalabriska herdekappan.
Jag gav honom lite tobak, han räckte mig utan ett ord en
bit färsk getost och en lök. Jag förstod med svårighet vad
han sade.
Vad hette denna öde plats?
Den hade inget namn.
Var kom han ifrån?
Ingenstans ifrån, han hade alltid varit där, detta var hans
hem.
Var sov han om nätterna?
Han pekade med sin långa stav på några trappsteg under
ett hoprasat valv. Jag trevade mig nerför trappan huggen
ur berget och stod i ett skumt välvt rum. I hörnet låg en
halmmadrass med några fårskinn till täcke. Runt väggarna
och i taket hängde knippor av torkade lökar och tomater,
på det grova bordet stod en lerkruka med vatten. Det var
hans hem, alla hans ägodelar fanns här. Här hade han levat
hela sitt liv, här skulle han en dag lägga sig ner och dö.
Framför mig öppnade sig en mörk underjordisk gång, halvt
igenfylld med stora stenar från det nerrasade valvet. Vart ledde
gången?
Han visste det inte, han hade aldrig varit därinne. Som
pojke hade han hört att gången ledde till en underjordisk
håla och att en ond ande sov där sedan tusen år tillbaka i
skepnad av en stor varulv som skulle uppsluka vem som helst
som vågade störa hans sömn. Jag tände en fackla och trevade
mig nerför några marmorsteg. Gången vidgade sig mer och
mer, en iskall vindpust blåste mig rakt i ansiktet. Jag hörde
en hemsk och utdragen jämmer som kom blodet att isas i mina
ådror. Plötsligt stod jag i en stor sal. Två väldiga kolonner
av afrikansk marmor uppbar ännu en del av det välvda
taket, två andra låg tvärs över mosaikgolvet, ryckta från sina
postament som av en jordbävnings våldsamma grepp.
Hundratals stora flädermöss hängde i svarta klungor utmed
väggarna, andra flaxade kring mitt huvud, bländade av fackel-
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
