Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. La festa di Sant’ Antonio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klockan sju merenda: en kopp svart kaffe, ett halvt kilo bröd,
färsk getost. Klockan åtta var kyrkan fylld till sista plats,
männen på ena sidan, kvinnorna på den andra med sina
småbarn sovande i knät Mitt i kyrkan musikkåren på sin för
ändamålet uppresta tribun. Anacapris tolv präster uppstämde
från korstolarna bakom högaltaret Pergolesis Missa
Solem-nis mödosamt trevande sig fram bland änglakörer och
dom-basuner med hjälp av Försynen och det bedövande
ackompanjemanget från tribunen. Musikaliskt intermezzo - en vild
galopp spelad av musikkåren med stor bravur, mycket
uppskattad av hela församlingen. Klockan tio messa cantata från
högaltaret med bräckliga solon av stackars gamle don Antonio
och tremolos av protester och plötsliga nödrop från djupet
av den lilla orgeln, utsliten av tre sekels strängt arbete.
Klockan elva festpredikan från predikstolen till åminnelse av Sant*
Antonio och hans mirakler, varje underverk illustrerat och
åskådliggjort med speciella för tillfället lämpade gester. Än
lyfte predikanten i extas sina händer mot helgonen i himmeln,
än sträckte han pekfingret mot golvet för att lokalisera de
fördömdas underjordiska boningar. Än föll han på knä i tyst
bön till Sant’ Antonio för att plötsligt springa upp igen, nära
att falla huvudstupa från predikstolen för att med knutna
nävar förfölja någon osynlig bespottare. Än böjde han
huvudet i händerna i hänryckt tystnad för att lyssna till änglarnas
sång, än höll han blek av fasa händerna för öronen för att
inte höra il Demonios tandagnisslan och ångestropen från
syndarna i deras kittlar. Till slut, strömmande av svett och
utmattad av två timmars snyftningar, tårar och förbannelser
i en temperatur av 40° Celsius, sjönk han ner på predikstolens
golv med ett fruktansvärt anatema över protestanterna.
Klockan var tolv! Stor upphetsning på piazzan! Esce la
processio-ne! Esce la processione! Processionen kommer! Först kom ett
dussin småbarn hand i hand. Somliga bar korta vita kjortlar
och änglavingar som Rafaels putti. Andra var fullständigt
nakna med girlander av vinrankor över skuldrorna och
kransar av rosor i håret och såg ut som direkt avbildade från en
grekisk basrelief- Så kom Figlie di Maria, högväxta vackra
flickor i vita klädningar och långa blå slöjor med madonnans
silvermedalj i et1 blått band kring halsen. Så kom bizzocche,
i svarta klänningar och svarta slöjor, vissnade gamla ungmor,
trogna sin första kärlek, Jesus Kristus. Så kom Congrega di
Carità, företrädd av sitt standar, gamla allvarliga män i sina
338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
