Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. I det gamla tornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
evinnerliga fördömelse, må djävulen pina hans kropp och
hans själ från evighet till evighet.
Ett gillande mummel ekade genom sälen. Jag lyfte mitt
huvud och såg på mina domare. De såg på mig under sträng
tystnad. Jag böjde huvudet och sade ingenting. Jag hade den
gamle ärkeängelns varning i minnet och förresten visste jag
inte alls vad jag skulle säga. Plötsligt lade jag märke till att
långt borta i bakgrunden stod ett litet helgon som nickade
frenetiskt åt mig. Kort därpå såg jag honom försiktigt bana
sig väg bland de stora helgonen fram till den plats där jag
stod nära ingången.
- Jag känner dig mycket väl, sade det lilla helgonet med en
vänlig blick i sina milda ögon, jag såg dig komma. Och med
ett finger på läpparna tillade han i en viskning: Jag såg också
din trogne vän i hälarna på dig.
- Vem är du, vänlige fader? viskade jag tillbaka.
- Jag är San Rocco, hundarnas skyddspatron, tillkännagav
det lilla helgonet, jag önskar att jag kunde hjälpa dig, men
jag är tyvärr bara ett obetydligt helgon, de bryr sig inte om
vad jag säger, viskade han med en förstulen blick mot
profeterna och kyrkofäderna.
- Han var en otrogen, fortsatte sankt Ignatius, en
bespot-tare, en lögnare, en bedragare, en svartkonstnär, en
horkarl ...
Några av profeterna spetsade öronen.
- Han var ung och eldig, försvarade mig sankt Paulus, det
är bättre att älska än att brinna.
- Åren gjorde honom inte bättre, mumlade en eremit.
- Han tyckte om barn, sade sankt Johannes.
- Han tyckte om deras mammor också, brummade en
patriark i sitt skägg.
- Han sparade sig aldrig som läkare, sade sankt Lukas som
själv varit läkare.
- Himlen är full av hans patienter och det är också
helvetet, enligt vad jag hört berättas, bet sankt Dominicus av.
- Han har haft den fräckheten att komma hit med en stor
hund, som sitter och väntar på honom utanför himlens portar,
upplyste sankte Per.
- Han behöver inte vänta länge på sin husbonde, väste
sankt Ignatius.
- En hund vid himlens portar! dundrade en bister gammal
profet.
375
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
