Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER RASTEN. 11
Det flög ett leende öfver den okändas drag, ett
kallt, bittert leende utan glädtighet.
»Hvad heter du?» frågade hon.
»Erik Johannes Kasperson; jag blir sju år nästa
sommar.»
»Och det är din mor, som sitter der borta?»
»Ja, det är det.»
Utan ett ord till tack för den tjänstaktighet,
gossen bevisat henne, gick den främmande damen med
rak hållning förbi honom och framåt sandgången.
Detta bevis på verldens otacksamhet tycktes dock ej
tynga på sjuåringens glada sinne; han klättrade vig
som en ekorre uppför grindspjälorna och roade sig
derefter med att, sittande på den öfversta ribban, åka
ett nytt slags karusell, som han själf uppfunnit; med
en spark mot stolpen skjutsade han grinden i hvinande
fart inåt gången, och då den långsamt gled tillbaka,
hindrade han den att smälla igen genom en ny kraftig
manöver med sin järnskodda klack.
Fru Kasperson hade stigit upp och gått sin gäst
till mötes. Der stodo nu de båda qvinnorna midt emot
hvarandra på gången, husets egarinna med ett
välvilligt frågande uttryck i sina vackra drag, den andra
ännu med en qvarlefva af sitt dystra leende i de krökta
mungiporna och en hvass blick i de mörka,
passionerade ögonen. Denna blick var nästan pinsamt lång;
det såg ut som om hon velat inprägla den blonda
qvinnans drag i sitt minne för evärdliga tider.
»Ber om ursäkt,» sade hon med låg, litet
vibrerande altröst, mina hästar rasta här utanför på
vägen, och det blef varmt att sitta qvar der ute i
sol-baddet. Jag är törstig; skulle ni vilja vara god och
ge mig ett glas vatten?
i Gerna, v svarade fru Kasperson, bjöd den resande
damen med en åtbörd att sitta ned på trädgårdssoffan
under lindarne och försvann under förstuguqvistens
löfhvalf.
Då hon kom åter, hade den okända slagit sig ned
i lindarnes skugga. Hon satt bakåtlutad mot soffans
ryggstöd med tillslutna ögon. Hennes vakna
drömmar voro tydligen ej af behaglig art, ty pannan hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>