Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
man minsann lära sig att hålla på styfvern. Ja,
jag-vill inte säga någonting ondt om dem; de ha varit
mycket snälla mot mig, de togo ju upp mig så godt
som från landsvägen. Men deras stuga var alltid för
trång och för tyst för mig. Jag kände på mig, att
jag var född till ett fritt och bullersamt lif; derför
gick det också som det gick. Skål!»
Nu blef det en stunds tystnad igen.
»Du har inte sagt hvad du tycker om min
våning, sade hon och läpjade på glaset. »Läget är
inte riktigt i min smak: jag hade helst velat bo vid
Sturegatan, med utsigt åt Humlegården, men der uppåt
har grefven sina slägtingar boende och för dem vill
han naturligtvis gömma mig undan.»
Nu reste sig styrmannen upp och förklarade med
tämligen fast röst, att han ej hade tid att stanna
längre.
»Inte?» upprepade hans värdinna med en ton
nästan af lättnad. »Ja, vi träffas väl en annan gång,
om du får tid att titta upp till mig, innan du lemnar
Stockholm.»
»Åhnej, vi ha väl talt ut med hvarandra,»
svarade han och såg henne rakt i ögonen. Hon slog ej
ned dem!
»Ja, det var rätt roligt att träffa dig,» sade hon
och reste sig likaledes upp. »Jag hoppas, att —»
Hvad hon ämnat säga, blef ej uttaladt. Hans
envisa blick blef verkligen till sist outhärdlig!
»att vi förstå hvarandra,» fullbordade hon
slutligen. Hon räckte ut sin hand, men han tog den ej,
utan gick rakt mot dörren. Då han öppnat
tamburdörren och stod med handen på låset, kastade han
ännu en blick efter sig: der stod hon ännu qvar på
samma plats; den hand, hon räckt honom förgäfves,
hade fallit maktlös ned och hennes hufvud var djupt
nedböjdt mot bröstet.
I nästa ögonblick vandrade han utför trapporna,
men det var med tunga steg, och den friska
lefnads-glädje som lyst i hans ögon, då han för en stund
sedan ilat uppför dem, var slocknad för alltid.
Långsamt och med nedslagen blick gick han fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>