Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO SANNSAGOR OCH FANTASIER.
cn läkare, för hvilken lille Vill fick beskrifva sin
sjukdom; men antingen barnet ej kunde tillräckligt tydligt
förklara sig eller doktorn hade trög uppfattningsgåfva,
nog af, denna första konsultation föreföll ej
förtroende-ingifvande. Lyckligtvis befans det, att namnet på den
läkare, som förut skött gossen, fastnat i hans minne.
Bäck sökte genast upp denne; han kom, kände strax
igen lille Vill och förklarade för hans fosterfader mellan
fyra ögon, att den lille led af klent bröst och allmän
svaghet, ådragen genom ytterlig grad af vanskötsel
under hans spädaste år!
Om någon gnista af den gamla kärleken till
Cecilia ännu funnits qvar i sjömannens bröst, skulle den
ha slocknat vid denna underrättelse.
Vill fann sig mycket väl i sin nya belägenhet.
Efter modern frågade han aldrig. Han tillbragte sina
dagar med att exercera de tennsoldater Bäck gifvit
honom och som ständigt ersattes af andra, så snart
deras egare hunnit tröttna på dem. Då det ej längre
var roligt att ställa upp dem i leder och låta dem
stupa alla på en gång genom att gifva den förste en
knäpp, hittade styrmannen på ett bättre sätt att leka
kr i g. Soldaterna indelades i tva fiendtliga arméer,
som uppstäldes midt emot hvarandra; Vill förde
befälet öfver den ena, Bäck öfver den andra. Bägge
anförarne voro utrustade med hvar sin ärtbössa,
hvarmed en stor manspillan anstäldes i fiendens läger. Då
denna lek första gången slutade med en lysande seger
för lille Vill, brast han ut i ett hjärtligt skratt
kanske för första gången i sitt lif. Sedan dess var
det märkvärdigt nog nästan alltid han, som vann, och
Bäck sköt ibland så snedt och vindt med sina ärter,
att Vill blef utom sig af förtjusning.
Bäck satt hela dagarne hos sin lille sjukling.
Nyckeln var urtagen ur dörren, och till uppasserskan
hade han sagt, att han aldrig var hemma för någon,
hvem än som sökte honom. De första dagarne
bombarderades dörren oupphörligt af hårda sjömansnäfvar,
men då detta ej hjälpte, upphörde småningom
besöken. Först då Vill somnat om qvällarne, gick hans
vän ut för att hämta frisk luft och göra uppköp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>