Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 sannsagor och fantasier.
starka armar. Läkaren började se betänksam ut. En
morgon förkunnade han, att Vill ej hade många
dagar att lefva. De konstlade försök, som gjorts att
hålla den slocknande lifsgnistan vid lif, skulle snart vara
overksamma; naturen väntade att få taga ut sin rätt.
Tårarne strömmade från styrmannens ögon, då
denna underrättelse meddelades honom. Han såg med
den djupaste förtviflan mot sängen, der Vill oroligt
kastade sig af och an i sömnen, och tänkte, att då
denna bädd skulle blifva tom, funnes för honom
ingen glädje mer i verlden.
Samma afton skref han ett nytt bref till Cecilia,
hvari han underrättade henne, att hennes barn ej hade
många dagar qvar att lefva och att hon måste skynda
sig, om hon ville återse honom i lifvet. Men detta
bref hade ej bättre verkan än det föregående.
Vill aftynade allt mer och mer. Han kunde nu
ej lemna sängen. Bäck satt troget vid hans sida och
försökte genom sagor och allehanda påhitt förmå
honom att glömma plågorna, om han hade några. Den
lille talade nu mera aldrig om att »det gjorde ondt»,
men en tilltagande afmattning visade nogsamt, att
slutet nalkades. Snart förmådde han icke göra större
kraftansträngning än som behöfdes för att sakta stryka
lekkamratens hand. Då Bäck såg den slocknande,
tillgifna blicken fästad på sig, kände han bröstet
sammansnöras af en stickande smärta, och han behöfde
hela sin själfbeherskning för att ej genom några
känsloutbrott oroa den lille sjuklingen.
En morgon, innan det ännu var dager, hörde Bäck
sin älskling röra på sig tidigare, än han annars
brukade. Han steg upp och gick fram till sängen för att
se efter, om Vill vaknat. Ordet »mamma»,
fram-hviskadt med ett rörande, ångestfullt tonfall,
öfver-tygade honom att så var. Han satte sig på
sängkanten, tog Vills lilla afmagrade hand i sin och frågade,
om han ville någonting.
Jag vill, att mamma skall komma,» ljöd det
matta svaret.
Styrmannen blef svaret skyldig.
»Hvarför kommer inte mamma?.» återtog den af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
