Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
låta honom märka, att man hyser medlidande med
honom eller betraktar honom på något annat sätt än
vanliga menniskor. Men —■ takt och hänsynsfullhet
har det ju alltid funnits godt om i Hanebo prestgård;
någon särskild vädjan är derför alldeles obehöflig.
Jag är säker om, att intet hem vore
lämpligare-för Franck än just farbrors; om också vistelsen hos
er ej kan föranleda någon total förändring i — det
hos honom, som kunde behöfva vara annorlunda,
hvilket tyvärr är omöjligt, så skulle det åtminstone vara
trösterikt för hans vänner och anhöriga att veta honom
vara i så goda händer. Jag har nu ingenting vidare
att tillägga, än att han, om farbror bifaller min bön
att taga emot honom, är villig att betala hvad
farbror begär (ty han är mycket förmögen) samt att
han är villig att infinna sig i Hanebo prestgård två
dagar efter det jag mottagit farbrors bref om att han
är välkommen. De hjärtligaste hälsningar till faster
Malla och kusin Gerda från farbrors tillgifne brorson
Herman, v
»Stackars gosse!» sade Gerda, i det hon vek
tillsammans brefvet och återlemnade det till fadern.
»Det var ett märkvärdigt förståndigt bref för att
vara från den galenpannan Herman,» sade pastorn.
Jag trodde sannerligen inte att han kunde tänka på
annat än sina eviga skälmstycken.»
»Nå, hvad tänker pappa om saken?. frågade Gerda.
Pastorn satt en stund tyst och betraktade
rök-virflarne från pipan med en fundersam min.
»Hvad tänker du själf, min tös?» sade han
slutligen.
Under det fadern funderade, hade hela den
påtänkta Stockholmsresans mest förtrollande
fantasmago-rier hållit hetsjagt på hvarandra genom Gerdas hufvud,
och det var i beslutsam ton hon svarade:
»Jag tänker, att han kunde få mitt vindsrum, så
flyttade jag ned i kabinettet. Der uppe vore han
alldeles ostörd; och eftersom han är rädd för
fruntimmer, kunde han ju få upp maten till sig — eller hur,
faster?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
