Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VII.D IDÉ.
45
var det slut med den fröjden. Redan första morgonen
efter herr Francks ankomst gjorde Gerda den sorgliga
upptäckten att hennes älsklingsplats var annekterad.
Den främmande herrn hade varit ute på en
morgonvandring och genast upptäckt den intressanta stenen,
och nu låg han der uppe makligt utsträckt och såg
uppåt himlen med cigarren i munnen. För Gerda, som
hade en liflig känsla af ställets helgd och var van att
tänka sig helt andra rökoffer uppstiga från stenaltaret,
var denna cigarr en styggelse. Men hvad var att
göra? Gerda vände om hem igen, lyckligtvis utan att
märkas af inkräktaren. Följande morgon upprepades
samma scen. Det fans endast en utväg för Gerda,
om hon ej ville alldelas förhindras från sin vanliga
morgonandakt på trollens sten: att skjuta upp sin
promenad en timme. Det var påkostande men
nödvändigt. Några dagar var hon synnerligen noga med att
herr Franck skulle vara återkommen från sin
lustvandring innan hon begaf sig ut, men snart märkte hon,
att det var metod i hans galenskap, att han med andra
ord var mycket regelbunden i sina vanor och alltid
återvände på bestämdt klockslag; detta förledde henne
att ibland låta sin försigtighet inslumra.
Men en dag blef hon straffad derför. Hon hade,
då hon gick hemifrån, glömt att höra efter, om herr
Franck var uppe på sitt rum, men oroade sig ej
särdeles derför; förmiddagen var redan långt framskriden
och tigern hade nog redan en timmes tid gått sin
ängsliga gång af och an i buren. För säkerhets skull
gick hon en omväg, hvarifrån hon kunde se sin sten
redan på långt håll. Den var tom. Glad påskyndade
hon stegen och satt inom några minuter uppkrupen
på sin vanliga plats och lät tankarne flyga i kapp med
måsarne, som i dag samlats talrikare än vanligt öfver
den spegelblanka fjärden, skrattande eller skrikande i
alla möjliga tonarter, allt efter som fisket lyckades till.
Men — hvad var det? Hvilken besynnerlig doft
björkarne hade i dag! Gerda satte sig upp och
vidgade sina fina näsborrar för att ännu en gång insupa
den hemlighetsfulla ånga, som nyss förvånat hennes
luktorganen Men — Gud i himmelen, hvad var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>