Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
»Mina promenader —?»
»Ja, det tjänar till ingenting att neka. Jag
känner till alltsammans, edra hedniska fantasier på stenen
och mycket mera ändå —»
»Hve.m har väl kunnat säga er —?»
Pastorn själf, som jag narrade med mig på en
promenad utmed sjön i går qväll. Jag frågade honom
hvad det stora G’et betydde, som är inhackadt på
sidan af stenen — och sedan kom allt det öfriga af
sig själft.»
»Det vill med andra ord säga, att ni spionerar
på mig?»
»Det är en rättighet, som man i alla tider haft
mot sina fiender.»
»Sina fiender?»
»Ja, vore ni min vän, hade ni inte hvarenda
morgon låtit mig gå förgäfves till offerstenen.»
»Herr Franck har kanske hört, att det finnes ett
mellanstadium mellan vänskap och fiendskap.
»Nej, hvilket då — kärlek?»
»Ah nej, likgiltighet.»
»Likgiltighet! Det kan omöjligen vara ert allvar,
fröken Gerda! Man undviker inte den, som är en
likgiltig. Och ni har nu undvikit mig under åtta
dagars tid.»
»Men hvad vill ni mig då? Min förlåtelse för att
ni skrämde mig härom dagen har ni ju redan fått.
»Jag vill se er, tala med er om ditt och datt,
väder och vind, lika godt hvad. Jag är er fars
hyresgäst, det är er skyldighet att göra mitt vistande här
så angenämt som möjligt. Jag skall tala med pastorn
om, att jag är ledsen vid att äta på mitt rum. Jag
har af naturen inga anlag för att tillbringa mitt lif
som ett pelarhelgon i evig tystnad. Jag älskar
monaderna ända till vansinne, min beundran för det
kategoriska imperativet gränsar till afguderi, men högre
än allt det der skattar jag att se de förtjusande
groparne i er kind, då ni skrattar, och höra er tala med
denna underbara stämma, som inte alls är på något
sätt »silfverklingande», utan snarare liknar domherrens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>