- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
61

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN VII.D IDÉ.

61

Nu dröjde det en mycket lång stund, innan lian
bröt tystnaden, och då var det för att med en röst,
som darrade af förtrytelse, säga:

»Nu liar jag fått alldeles klart för mig, att den
der fiskmåsen, som seglar ensam och inbunden der
borta och inte vill svara, fast hanen lockar henne,
måste vara en hona.»

Derpå reste han sig hastigt upp, strök mossan
från sin rockärm och sade:

»Ar det inte dags att gå hem nu?»

Det var första gången lian yrkat på att bryta
upp. Gerda kände att tårarne ej voro långt borta,
men —• hvad skulle hon svara? Lyckligtvis kom pastorn
fram mellan träden som en räddande ängel. Han bar
ett bref i handen.

»Hallo!» ropade han redan på afstånd. »Finnes
någon herr Axel Franck här i vikarne? — Jag kunde
just tro det,» fortfor han, dä han kommit fram till
stenen. »Herrskapet är inbegripet i sin afgudadyrkan
— har inte Gerda lyckats omvända er till åsaläran
ännu? Det är hennes religion det, så kristen
prest-dotter hon är. Här är emellertid ett bref till herr
Axel Franck; det kom med postbudet nyss, och
Upsala säg jag att det står i poststämpeln, det offret har
jag bragt min nyfikenhet.»

»Ett bref — från Upsala?»

»Ja, här är det. Genera er inte, utan läs det;
Gerda och jag gå förut hem.»

Han räckte Franck brefvet, hjälpte sin dotter att
komma till marken och vandrade derefter arm i arm
med henne hemåt prestgården till.

Gerda kände sig så underlig till mods. Hvad Franck
nyss hade sagt henne hade varit så besynnerligt, sä
allvarligt och så olikt allt hvad han annars brukade
tala. Hon skulle velat gifva ett år af sitt lif, om
hon nu haft någon erfaren väninna att rädfråga om
hvad han egentligen kunnat mena med sina halfqvädna
visor. Af alltsammans var det endast en sak, som
hon förstått riktigt, och det var, att han frågat, huru
många dagar hon skulle minnas honom, och att hon
ej kunnat finna något svar på denna fråga, emedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free