- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
75

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN VII.D IDÉ.

75

lösningen återstår ännu, och den far jag visst be er
hjälpa mig med.»

»Jag är ingen blåstrumpa, ’ förklarade faster Malla
djupt sårad öfver en sådan skändlig begäran. »Och
om jag också vore det, ville jag inte vara kompanjon
med en half- eller heltokig menniska; hans fantasier
och mina ä’ troligen af helt olika slag.»

»Herr Franck är således också litterär af sig,»
sade Gerda förvånad.

»Kunna vi inte få läsa historien?» frågade faster.

»Jag har den ännu så länge bara här,» sade
pastorn och pekade på sin panna. »Men jag vill gerna
berätta min lilla novell för er; kanske Gerda kan ge
mig något råd hur jag skalh afsluta den; Malla skall
slippa. Nåväl, så här låter den. Det var en gång —»

»Har den intet namn?» afbröt faster.

»Jo, det var sant — den heter »En vild idé.»

Faster mumlade någonting om, att hon fann titeln
särdeles passande. Pastorn lät sig ingenting bekomma,
utan fortfor:

»Det var en gång en student, som satt på sin
vindskammare i Upsala och läste flitigt på medicine
kandidatexamen. Hvad han héter kan göra det samma;
låtom oss tills vidare kalla honom Lurifax. Pojken var
hygglig nog, fast än han hade det stora felet, att inte
ha tillräcklig respekt för sina slägtingar — men det
ska’ ni få höra vidare om längre fram i historien. Nå,
bäst han satt och pluggade, kom en god vän till
honom — vi kunna kalla honom Vindböjtel inrusande,
kastade sin hvita mössa på bordet, sig själf i
gungstolen och utropade: »Ack, Herman» — han hette
Herman Lurifax — »om du vore så olycklig som jag,
fore du bestämdt med extratåg till andra verlden!»

»Dumheter,» puttrade faster Malla, reste sig upp
och retirerade med ett djärft beslut från diktens verld
till kökets.

»Hvad går nu åt dig?» frågade Lurifax. »Du är
väl kär igen.» — »Kär? Om det vore så väl!» svarade
Vindböjtel. »Nej, det är någonting mycket värre. Jag
har haft bref från farsgubben.» — »Jaså, jag förstår,
moralkakor för att du inte läser — gubben börjar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free