Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VII.D IDÉ.
79
gen var det Lurifax — märk väl, Lurifax! som sprang
upp från sitt soffhörn med ansigtet strålande af en
ondskefull glädje och utropade: »Hevreka! Det är
ut-tydt: jag har funnit det! Du skall ge dig ut för galen,
så kan du vara säker om att ingen vill se dig på nära
håll.» Men till Vindböjtels heder måste jag erkänna,
att han ej i första taget gick in på denna skändliga
plan. Men alla hans invändningar föllo på hälleberget.
Lurifax var rent af kär i sin vilda idé, satte sig på
stället ned att skrifva ett bref till den värdige
gudsmannen och det befans verkligen vara så finurligt
affattadt, att Vindböjtel måste skratta och ge vika. Der
stod aldrig på något ställe uttryckligen att Franck
var tokig, och strängt taget fans i hela skrifvelsen inte
ett ord, som ej kunde försvaras, om man bara tydde
det på sitt eget sätt, men för en oinvigd kunde
meningen ej gerna vara mer än en: att den unge mannen
led af ett stilla vansinne. Brefvet afskickades straxt
och efter ett par dagar kom ett jakande svar. Den
högsinnade och godhjärtade pastorn kunde ej motstå
begäret att göra en medmenniska en tjänst; mest
verkade dock hans koketta dotters böner att ej släppa
detta tillfälle ur händerna att möjligen skaffa henne
en fästman. Allt nog, Vindböjtel reste; men då han
varit några dagar på prestgården och såg huru
fullständigt alla husets innevånare voro narrade af den
samvetslöse brorsonens bref, kände han ett styng i sitt
samvete, gick och bad att få tala vid herrn i huset
och yppade under en promenad för honom hela
hemligheten. Denne, som var en lika stor menniskokännare
som framstående teolog, fann genast, att det var en
hjärtans älskvärd, fast något excentrisk ung man han
hade framför sig, förlät honom alltsammans och vann
derigenom för alltid hans tillgifvenhet; till brorsonen
skref han deremot en straffepistel, som framkallade ett
vördnadsfullt och afbedjande svar och dermed var han
nöjd. Vidböjtel föreslog nu, att man skulle underrätta
husets damer om rätta förhållandet, men dertill sade
pastorn nej, hufvudsakligast af det skäl att historien
roade honom rätt tappert och att han ville vara med
om att se de lustiga förvecklingar, som naturligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>