Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
är här och tar emot oss! Mon har gått hela vägen med
sina sjutio år på nacken!
Inom ett ögonblick voro alla nattsäckarne
utkastade, och Marie hoppade rakt i armarne på sin man.
Han förde henne fram till en gammal gumma, som
stödd på sin käpp stod vid stationshusets vägg med
ett ansigte, skrynkligt som ett torkadt päron, på en
liten hopsjunken, framåtlutande kropp, som befann sig
i en ständig dallring. Oaktadt alla omfamningar och
frågor fick den unga frun tillfälle att, just som tåget
gick, med sin näsduk besvara den hälsning grefven
till-viftade henne från fönstret.
Den gamle herrn kände sig så ensam, sedan det
unga paret försvunnit ur synhåll. Vid nästa station
skulle han bestämdt byta om kupé, så att han fick
sällskap. Han gick ej från fönstret. Det intresserade
honom mycket att se bönderna här och der på sina
gårdar och tegar sysselsatta med förberedelser till
vårbruket. Vägen, som han sett hundra gånger förut,
hade aldrig förefallit honom så vacker. Men också
var det en härlig vårmorgon. En svag bris vattrade
insjön, utmed hvars bräddar isen ännu låg qvar, det
sipprade och porlade i alla sluttningar, luften kändes
så mäktig och stärkande, och det var som om alla ädla
krafter nu måste bryta sina bojor.
Det var den ljufliga, efterlängtade islossningens
tid, som ändtligen kommit.
1S78.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
