- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
126

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I I 8

SANNSAGOR OCH FANTASIER.

hvad detta, användt i det rätta ögonblicket, har för
en uppeldande verkan på den äkta mannens ömhet». —
Jag är så förfärligt ängslig, att detta skall vara en
paradox. Du, som har en teori färdig för allting, säg
mig du, om författaren till ofvanstående har rätt eller
om jag hela denna sommar lefvat i en atmosfer af
romangriller. Svara med omgående

din Doris.

P. S. Gud, hvad jag håller af Malte! Hundra
gånger mer nu än då vi gifte oss. D. S.»

Malte sprang upp, glädjedrucken, utom sig,
förvandlad till en ny menniska. Tungsintheten, som
hvilat tryckande öfver honom hela den sista tiden och
som så föga passade hans natur, föll i ett nu från
han sinne; han rände af och an på verandan, så att
han sprang omkull stolar, som stodo i vägen, läste
om sin hustrus bref tre, fyra gånger, log med hela
ansigtet, ja skrattade till och med högt och gick
slutligen in till sig, der han i hast rafsade ihop några
rader på ett papper. Derefter stormade han uppför
trappan och bultade häftigt på sin hustrus dörr. Den
öppnades genast och Doris visade sig på tröskeln.
Då hon fick se sin man, rodnade hon till och såg
öfverraskad ut.

.Hvad har händt?» frågade hon och följde efter
honom in i rummet.

»Någonting högst besynnerligt,» svarade han i
en ton, som förrådde huru det jublade och sjöng i
hans inre. »Du har fått svar från din mor.»

»Svar — redan? Hur kan du påstå något så
orimligt!»

»Läs själf, klentrogna!» Han räckte henne det
nyss skrifna bladet.

»Men detta är ju din egen stil» —

»Det är bara synvilla — läs, läs, säger jag!»

ITon betraktade honom häpen, men han såg ju
så innerligt glad ut, att — någonting farligt kunde
det väl inte vara. Hon läste således, under det
rodnaden kom och gick på hennes kinder:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free