- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
137

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SIAMESISKA TVILLING ARNE.

I 3 I

ut i längden. Ty det är besynnerligt — ibland tror
jag nästan att jag har drömt alltsammans och att det
inte fins någon menniska, som heter Edvard Hall —
det är ett underverk: men jag, som trodde att jag
aldrig mer skulle kunna få intresse för något eller någon
här i verlden, jag håller nu så mycket af dig, att jag
tror jag aldrig hållit mera af någon, inte ens min bror.
Jag tror jag skulle kunna göra hvad som helst för
din skull —- de värsta galenskaper, om du bara hade
nytta af det — ja till och med göra mig löjlig. Det
är för tokigt, men nu under de sista dagarne har
oupphörligt spökat för mig ett uttryck, som inte kan
stå någon annanstädes än i bibeln — det måtte hänga
i mig se’n min barndom — om att David »höll
Jona-than kär som sitt eget hjärta». Aldrig hade de der
orden runnit upp för mitt minne, om inte jag hade
blifvit bekant med dig, det är tvärsäkert. Och att
tänka sig någonting så barockt — jag, så lastgammal
och förvissnad, utan hvarken tro eller hopp, bankrutt
på allt och, så att säga, med en besk smak i
munnen, som gör att jag vämjes vid allt hvad som är
stärkande och lifvande och njutningsrikt för andra —
och så du, ung, frisk och förhoppningsfull och rik på
lefnadsmod — du med ditt öppna, vinnande sätt och
framför allt med ditt varma hjärta, som måste skaffa
dig vänner hvar du går fram — att vi skulle bli förda
tillsammans, och att det just var genom dig som jag
skulle göra den erfarenheten, att jag ännu inte är ett
sådant lefvande lik, som jag nu länge trott, utan att
jag verkligen kanske skulle kunna qvickna till. än en
gång och glädja mig öfver att solen ännu skiner på
mig och känna att blodet rinner varmt i ådrorna och
hoppas, beräkna, ta del i hvad som händer omkring
mig — om inte för min skull, så för någon annans
— åh, det är vidunderligt! Ruska mig i armen,
Edvard, eller nyp mig, så att jag kan känna mig riktigt
säker på att jag är jag själf!»

Hall hade åhört dessa utgjutelser med halfslutna
ögon; det var verkligen en ypperlig gungstol, men
förrädisk så der straxt efter middagen.
Sammanhanget hade han dock ej förlorat, ty då nu Törnblad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free