- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
145

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SIAMESISKA TVIl.LINGAKNE.

145

gtøs på en bricka framför honom. Han tog det, nästan
som om han ej tänkte på hvad han gjorde, och drack
en djup klunk. Men han satte hastigt ned det, som
om han bränt sig.

»Whisky!» utbrast han.

»Ja, det brukade ju herr Törnblad alltid dricka
förr? Och jag frågade ju —?»

»Ja, ja, det är bra —»

Han gjorde en afvisande gest och hon gick med
en knyck på nacken, mumlande, att de der artisterna
ä’ då ett oefterrättligt följe.

Törnblad hade kommit in stelfrusen ända ned i
hjärtrötterna, tyckte han, men den heta drycken spred
en angenäm värme i hans blod och kryade upp alla
hans lifsandar. Hade han förut vetat, att det var
whisky — nå ja, men han hade ju aldrig gifvit något
löfte, han! Ingen hade varit nog mycket hans vän för
att aftvinga honom ett sådant. Om han drack, hvem
brydde sig om det? Om han i morgon fiskades upp
i strömmen, som flöt genom staden, hvem skulle väl
— ? Vid den tanken skakades han af en ny rysning,
och innan han visste ordet af, hade han tömt i sig
hela glasets innehåll i ett drag.

Gästerna vid de närmaste borden började hviska
och knuffa hvarandra i sidan.

»Det är Törnblad, den fyllpuppan — så der ja,
nu tar han fram en hel butelj whisky. Han är sig
lik, som det tycks. — Se så hans ögon lysa, då han
häller i åt sig. — Tyst, han ser hitåt. — Skada på
karl, han spelar dä som Dahlqvist i tiden. — Det
påstås, att de inte kunnat ta in honom vid kungliga
teatern derför att han super så mycket. — Nu igen!
Nej, det slutar aldrig väl.»

Och det slutade ej häller väl, ty då klockan slog
half tolf och mamsellen bad herrarne vara så snälla
och gå, var Törnblads butelj halftömd och själf var
han i ett sådant tillstånd, att han med möda kunde
kryssa sig fram mellan borden utan att slå omkull
allt hvad som kom i hans väg. Buteljen hade han
korkat igen och stoppat den i sin öfverrocksficka.

Huru det var, kom han upp på sitt rum. Full-

10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free