Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIAMESISKA TVII.LINGARNE.
149
dra händer. Hall hotade att lemna truppen, men detta
skrämskott tycktes ej göra någon synnerlig verkan
och han fann rådligast att ej sätta sin hotelse i
verket. Kamraterna skrattade i mjugg. Det var en sådan
treflig kurre, den Hall, och alla tyckte så hjärtligt
om honom, men någon skådespelare hade han aldrig
varit, det förklarade nu alla med en mun.
Efter ett halft år kom ett bref till direktören frän
Törnblad, hvari han sade sig vara villig att
återkomma till truppen på samma vilkor som förut. Svar
begärdes med omgående, och det blef naturligtvis
jakande. Fyra dagar derefter annonserades Hamlet till
hela sällskapets stora häpnad; denna pjes hade ej
kunnat ges sedan den store tragikerns afvikande. Då
Carlman tillfrågades hvem i Guds namn som skulle spela
hufvudrolen, småskrattade han bara knipslugt och
svarade ingenting. Hon, som var qvick, försäkrade att det
var han själf som ämnade återuppstå från de döda,
men då spektakelqvällen kom, såg man Törnblad helt
trankilt inträda i sin klädloge, alldeles som om han
aldrig varit borta. Det var lösningen på gåtan.
Publiken tog emot sin gunstling med stormande jubel,
men det fans röster mellan kulisserna, som menade
tro på, att han gerna kunnat stanna der han var.
Hvad var skälet till hans återkomst? det blef nu den
nästa frågan. Några gissade på en brytning med
direktör F., andra insinuerade, att han ej kunnat lefva
skild från sin tvilling.
Men dessa hade bestämdt orätt. Ty då
sällskapet efter spektaklets slut samlades i artisternas foyer
för att hälsa den gamle kamraten välkommen åter,
visade han sig ganska tillmötesgående, åtminstone
höflig mot alla andra, men Hall låtsade han sig ej se.
Då denne kom emot honom med utsträckt hand och
hälsade honom med det gamla vanliga smeknamnet,
vände han sig till direktören med en fråga, som alls
ej var så angelägen. Det var ju tydligt nog. Dagen
derpå möttes de forna vännerna på gatan, men äfven
då blef Halls hälsning obesvarad. Han tog
emellertid saken kallt, han visste sig aldrig ha gjort den der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
