Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FULA KARI. 171
kjolen och den gråa, lappade koftan. Hon var sig
alldeles lik, utom att hon såg ännu fulare och
styggare ut i ansigtet än vanligt. Hon tog en räfsa från
logväggen och gick och sökte upp slåtterfolket på
sjöängen; aldrig hade någon sett Kari arbeta så som
den dagen.
ö t
Hon blef sin mans första piga, af eget val. Han
tvingade henne icke till någonting; han låtsade som
om hon ej fans till. Sällan såg någon dem talas vid.
Hon klädde sig som förr, arbetade som förr, åt bland
folket eller för sig själf, låg i gästrummet och visade
sig aldrig ute bland andra menniskor, hon gick ej ens
i kyrkan. Barnet, som föddes på senhösten, var dödt,
och deröfver visade hon en nästan hejdlös förtviflan;
eljest var det just ingenting, som kunde framkalla
något lifligare utbrott af känsla hos henne. Hon gick
sin väg framåt, tyst och vresig; det enda man hörde
henne tala på hela dagen var några grofva snäsord
till pigorna eller drängarne, om de ej voro tillräckligt
flitiga vid sina sysslor; bland tjänstfolket och för
öfrigt alla som kände henne gick hon och gälde som
ett riktigt genomelakt stycke.
Abraham såg hon för öfrigt sällan till; han lät
sin pålitlige fördräng nu som vanligt sköta om
jordbruket, själf hade lian aldrig haft sinne för sådant,
och så hade han börjat med sina Ölandsresor igen.
Han var borta hela veckor, kom sedan hem på en
dag och for derefter bort åt ett annat håll med sitt
byte. Det var hans afsigt att flitigt egna sig åt
hästhandeln hela den tid som återstod tills han skulle få
tillträda Isfall och sedan lemna den för alltid; han
beräknade att då ha förtjänat så mycket penningar,
att han tryggt skulle kunna slå sig i ro och spela
herre på sin vackra gård.
Då han någon gång var hemma och ej hade
annat för sig, lekte han gerna med småflickorna ute på
gården. Corona var nu nio år och Emerentia sju;
det var vackra barn med fina drag, riktiga herrskaps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>