Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8 SANNSAGOR OCH FANTASIER.
Kari gå till Vimmerby marknad med fyrtio kronor
inknutna i näsdukssnibben, och när hon kom hem
igen, hade hon med sig en vacker ljusröd och
livit-bläsig ko, bara tre år gammal och riktigt snäll till
att mjölka, det visade sig snart. Från den dagen vardt
Kari som en ny menniska; hon gick ej längre för sig
själf och såg butter ut, hon blef tillgängligare för sina
bekanta och föreföll alltid så belåten med sin verld.
Förr hade hon alltid onda ord till hands, bara man
kom i hennes närhet; pojkarne hade tidigt börjat
gyckla med henne för att hon var rödhårig och halt,
och derför hacle hon blifvit misstrogen och elak mot
hela sin omgifning, men nu, då hon dessutom var
gamla menniskan och det inte längre var någon som
tänkte på utseendet, gick allt det tvära och vresiga
hos henne småningom bort och hon kunde ibland vara
riktigt vänlig.
Men det fans två personer i socknen, som hon
aldrig kunde lära sig att tåla, och det var Abrahams
döttrar. De hade växt upp till ett par sturska
»half-bättre» mamseller med knyckiga fasoner, hvassa
tungor och en omåttlig lystnad efter bjäfs. När de fingo
se Kari i kyrkan — ty dit gick hon nu mera alldeles
som de andra qvinnfolken i socknen — blef det ett
tisslande och tasslande i Isfallsbänken, och Kari
hämnades genom att, då de efter gudstjänstens slut gingo
till sin vagn, skicka efter dem ett eller annat icke
just fint, men så mycket mera träffande glåpord, som
alltid uttalades så högt, att de kringstående hörde det.
Det blef till sist en riktig täflan att fä stå i Karis
närhet vid kyrkporten, när hon »gaf på» de der
högfärdiga «hästskojarfröknarna», som de kallades af
allmogen, men det namnet hade icke Kari uppfunnit, ty
man hörde henne aldrig säga ett ord, som kunde syfta
på de unga flickornas far; honom tycktes hon alldeles
ha glömt, och sällan eller aldrig såg hon honom, ty
han följde ej med sina döttrar till kyrkan.
Det hade gått hastigt utför för Abraham. I mars
1852 öfvertog han Isfall och redan två år derefter
måste han sälja Hult, sin gamla gård, för att kunna
reda upp sina trassliga affärer. Saken var den att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
