- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
179

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FULA KARI.

179

sök han sedan gjorde, lyckades det honom aldrig att
locka ur Kari hvad hon tänkte.

Själf var han villrådig. Först hade han riktigt
fråssat i föreställningen om det angenäma lif, som
väntade honom — han drömde natt och dag om den
varma, trefliga portkammare, der han skulle sitta och
betrakta det rörliga lifvet på New-Yorks gator — det
var annat, det, än att sitta här ensam midt i skogen

— han drömde om all den rara, fina maten, de nya
herremanskläderna och den stora sjöskumspipan, som
hans flickor skulle fa ge honom — men så kom det
malört i glädjebägaren, då han tänkte på den långa
och svära sjöresan, som han måste underkasta sig,
innan han kunde komma till det förlofvade landet.
Han hade hela sitt lif haft en panisk förskräckelse för
sjön, han mindes ännu hvilka svåra stunder han utstått
förr i verlden under sina ölandsresor, bara på den lilla
Korta biten mellan Pataholm och Borgholm — tänk
då hela Atlanten! Och denna förfärliga resa skulle
han göra alldeles ensam, utan någon, som kunde ta
vard 0111 honom, om han blef sjuk — och det blef
han naturligtvis. Han var så ond på sina döttrar
derför att de ej rest själfva och hämtat honom, att han
ej kunde komma sig för att skrifva till dem på hela
sommaren; ej heller visste han hvad han skulle skrifva

— ja var lika omöjligt som nej.

I början hade han utgjutit sina bekymmer och sin
oro för Kari, men då hon svarade enstafvigt och bara
satt och stirrade pä honom med sina skumma, nu mera
halft glasartade ögon, blef han ond och förebrådde"
henne, att hon aldrig frågade efter hans fördel - om
han lefde eller dog, det gjorde henne visst alldeles det
samma, hon hade alltid tänkt bara på sig själf. Och
sä gick han och lade sig och drog suckar sä tunga,
som om all verldens elände hvilat på hans bröst.

Fram pä senhösten kom ytterligare ett bref frän
döttrarne innehållande en stor summa penningar,
afsedd för resan och de nödvändiga uppköpen af kläder.
Summan var så rikligt tilltagen, att den kunnat räcka
till mycket mer. Abraham tröttnade aldrig på att
breda ut de stora sedlarne framför sig på bordet; Kari

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free