Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - anbelanga–andraga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrifvelse, o. d. Det bör heta: det blef
honom anbefaldt eller honom anbefaldes
att verkställa detta; I, hvilka det
blifvit anbefaldt, eller I, som fått eder
anbefaldt att afgifva o. s. v. -ande, s. n.
Anbefallningsbref (pl. lika), s. n.
Rekommendationsbref. (Mindre br.)
Anbelanga, v. impers. Brukas nu
mera sällan och förekommer endast i
sådana talesätt som hvad mig, dig,
honom, henne, dem, oss anbelangar; hvad
det, hvad den saken a-ar.
Anblick (utan pl.), s. m.
Anboren (-boret; -borne, -a; utan
gradf.), p. adj.
Anbringa (-bringar, -bragte, -bragt,
-bragt; jfr Bringa), v. tr. -ande, s. n.
Anbrott (utan pl.), s. n. Vid dagens a.
Anbud (pl. lika), s. n.
And (pl. änder), s. f. En fogel.
Andrake (pl. -ar), s. m.; skrifves orätt
anddrake.
And (utan pl.), s. f. Skördetid. -tid
(pl. -er), s. f.
Anda, se Ande.
Andakt (utan pl.), s. f. Andaktsbok
(pl. -böcker), s. f. -full, adj. -stund
(pl. -er), s. f. -öfning (pl. -ar), s. f.,
m. fl. Andäktig, adj. -het (utan pl.),
s. f.
Andas (-as, -ades, -ats), v. dep. intr.
och tr.
Ande (pl. -ar), s. m. Anda är urspr.
böjd kasus af ande (i gamla språket
andi). A. Formen ande är den enda
brukliga i följ. bemärkelser: 1) Själ.
Kropp och ande. Den odödlige anden.
För denna bem. brukas ej plur. 2)
Ungefär liktydigt med menniska, person,
personlighet. T. ex. denne man är en
stor, rik, mägtig ande; store andar
ge sin form åt tiden. 3)
Öfvernaturlig, okroppslig varelse. Gud är en
ande. Englarne äro andar. En god
ande. Onda andar. Besvärja andar.
— B. Formen anda är den
allmännaste i betydelserna: 1) Lif. T. ex. allt
hvad lif och anda har. 2)
Själslyftning; hänförelse genom den
gudomlige andens inverkan. En man af anda.
Profetisk anda. 3) Karakteristiskt sätt
att vara och verka; lynne, skaplynne,
stämning, ton. Tidens anda. Det
Svenska språkets anda. God, dålig anda
i ett samhälle, hos en skriftställare.
En ny anda genomträngde det gamla.
För dessa tre bet. (i hvilka äfven
formen ande börjat allt mer begagnas)
brukas ej plur. — C. Båda formerna
ande och anda nyttjas i
bemärkelsen: den luft, som genom lungorna
drages in och pustas ut. Draga, hemta,
hålla, mista, förlora andan eller
anden. Stinkande, elak ande. Det är så
kallt, att anden eller andan syns.
Förskräckelsen betog honom andan.
Gifva upp andan (dö). För denna bem.
brukas ej plur. — Andebesvärjare (pl.
lika), s. m. -besvärjelse (pl. -r), s. f.
-besvärjning (pl. -ar), s. f. -drag (pl.
lika), s. n. -drägt (utan pl.), s. f.
-fattig, adj. -gåfvor, s. f. plur. -lös, adj.
a) Liflös, död; b) Som är utan anda,
utan högre lyftning. -mening (pl. -ar,
sällan br.), s. f. -rik, adj. -skådare
(pl. lika), s. m. -skåderska (pl. -or),
s. f. -skåderi (pl. -er), s. n.
-skådning (pl. -ar), s. f. -stund, s. f.;
brukas mest i sing. och i best. form. -syn
(pl. -er), s. f. -tag (pl. lika), s. n.
-verld (utan pl.), s. f. -väsen (pl. lika)
eller -väsende (pl. -n), s. n., m. fl. —
Andfådd (n. -fådt), p. adj. -hemtning
(utan pl.), s. f. -hål (pl. lika), s. n.
-lös, adj. a) Som ej andas; utan att
andas. b) Sanslös, utan tecken till lif.
-nöd (utan pl.), s. f. -qvaf (utan pl.),
s. n. -rum (utan pl.), s. n. -truten
(-trutet; -trutne, -a), p. adj.
-trutenhet (utan pl.), s. f. -täppa (utan pl.),
s. f. -täppt, p. adj. — Andelig,
Andlig, adj. -lighet (utan pl.), s. f. -ligen,
adv.
Andel (pl. -ar), s. m.
Andraga (-drager, -drog, -dragit,
-dragen), v. tr. -ande (pl. -n), s. n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
