Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sarekfjällen såsom turisttrakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där lappflyttningsvägen bär över bäckar ar det vanligen
av största vikt att just följa stigen och därmed finna
lapparnas vadställe.
Vadningarna äro ofta, särskilt under varmt och regnigt
väder i juli, då många bäckar genom nederbördens och
snösmältningens förenade verkan kunna flöda oerhört, ett
oangenämt, stundom livsfarligt moment i fjällresorna. Hjälp
av erfaren och duktig innebyggare är framför allt i sådana
fall nödvändig. Mången gång måste man under en natt
eller ett och annat dygn avvakta vattnets fallande, eller
också kringgå bäcken eller vända om och söka sig en
annan väg. l Lappland vadas på grund av vattnets låga
temperatur allmänt eller snarare så gott som alltid med
skor och byxor på. Skorna böra vara mycket vattentäta
och skaften hårt omlindade med band, så att vatten ej
inkommer vid skaftens överkant. Byxorna stoppas ej ned
i skaften utan dragas över dem, och underkanten ombindes
med band (se titelbilden). En lång, stark, helst järnskodd
stav är nödvändig för att pröva djupet i grumligt vatten
och som stöd mot strömmens tryck på benen. Man
vadar i allmänhet stadigast genom att gå långsamt snett
mot strömmen ; skulle man känna, att man är nära att
förlora fotfästet kan man ofta rädda situationen genom att
gå tämligen fort snett med strömmen. Med den hastighet
vattnet nästan alltid har i fjällbäckarna är även för en
fullvuxen person ett vattendjup av 60 cm besvärligt att
genomvada, i synnerhet som vattnet på lovartsidan
vanligen skvalpar upp 10 à 20 cm; vid ett djup av 75 cm
är det redan för de flesta farligt att vada och i meterdjupt
vatten av stor hastighet är saken omöjlig så gott som för alla.
Med tillhjälp av en lina (av omkr. 2.5 cm omkrets)
kunna även rätt svåra vadningar utföras utan livsfara,
om minst tvenne personer hjälpa varandra. Linan bör
vara så lång, att den räcker över bäcken, och endast en
i sänder vadar, fastknuten vid linans ena ända. Stundom
kan det även lämpa sig att spänna en lina från den ena
stranden till den andra.
I augusti är under klart väder vattenståndet i bäckarna
vanligen så lågt, att någon svårighet att komma fram
över vadställena då ej föreligger, om Kåtokjokk och
Sarvesjokks östra del undantagas. Till och med Rapaälven
går då utan svårighet att under erfaren ledning vada vid
Låddepakte. I september lär under torra höstar
vattenminskningen vara så stor, att man kan våga sig på helt
andra vadställen än under sommaren. De medelstora
bäckarna kunna då övergås så gott som var som helst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
