Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du ljusa sommarnatt, du fyller mig
med stilla vemod, när jag ser dig åter,
det är af bitter saknad efter dig,
som Nordens långa, tunga vinter gråter.
Det är för denna korta sommardröm,
vi under hela året hviska: glöm!
Och som jag gick på däcket upp och ned,
det föll mig in, att Sverige som det stod där
i skydd af en snart hundraårig fred
och prydt med det förflutnas ärestoder.
förbleknadt, trött, ett lejon utan klor,
en patriark, på gamla dagar stor,
om ej i gärning, så i tal och fraser,
med frihetsfäster och monarkkalaser,
en åldring, som står bruten och försagd
och skryter envist med sin ungdoms bragd —
att detta Sverige haft sin sommardröm,
att vid dess minne nu man hviskar: glöm!
åt hvarje tanke, som vill framåt bära
och ser i nuets bragd sin samtids ära.
Det var från detta fosterland jag for —
och framför mig låg världen okänd, stor. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
