Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hauser skönhetens gudinna med tigerhuden
kastad öfver den nakna skuldran. Hennes ögon
glänste, och på hennes läppar låg ett sällsamt,
outgrundligt leende.
Det var honom, som om ett lif, hvilket
han aldrig lefvat, men om hvilket han städse
drömt, vändt åter från ett okändt förflutet. Det
kom icke med hastiga pulsslag, icke med feber
i blodet, icke med våldsamma begär. Utan
stilla, högtidligt och tyst, som när safven stiger
under trädens bark, som när gräset gror under
den smältande snön, som när hafvet reser sig
och uppslukar isen — så vaknade inom honom
alt, som var dödt, alt som sof, alt som drömde.
Lätt, som buren af ett stort öde, inför hvilket
jordens lycka och olycka icke fins till, gick
Tannhäuser fram mot gudinnan. Och bakom
honom slöt sig bärgets vägg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
