Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12.-,
Det blef tyst omkring örnarne, ty skogens
djur frukta deras grannskap. Långt måste de
flyga på breda vingar, långt öfver fjällen,
högt öfver människors boningar, och milslånga
sträckor af land försvunno under dem, innan de
funno rof. Men de flögo oförtrutet bort, och
kring granens fot vittnade fjädrar, skinn och
afskräden om det byte de funnit.
Men öfver allt tränger människan in i
naturens tysta helgedom, där de stora striderna
kämpas. Öfver allt kommer hon och blandar
sig i djurens och växternas kamp. Denna gång
uppenbarade sig människan i form af två muntra
bondpojkar, som också voro ute på rof, och
som kommo till den stora granen, när örnarne
voro borta.
De fingo syn på örnnästet, och för dem var
det några minuters verk att klättra dit upp.
Örnens ungar voro stora och hade näbbar och
klor att försvara sig med. Den ene örnungens
klo trängde genom den störste pojkens stöfvel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
