Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
tuppen, när han i morgonsolen sökte föda i
skogen. De togo lammet på marken, tuppen
på gödselstacken, till och med den späda
ren-kalfven gick icke fri för deras kraftiga grepp.
Men örnungarne smakade ej födan. Med
uppspärrade näbbar flaxade de omkring boets
kant, utstötande oförklarliga, ångestfulla ljud.
örnarne sågo dem hungra midt i det
öfverflöd, som låg nedsparkadt omkring granens fot.
Då bredde de sina vingar till flykt och flögo
till hafvet. Under dem försvunno de höga
fjällen med sin hvita, glänsande snö, den höga
skogen, som krympte ihop och blef liten, de
stora sjöarne och bärgforsarnes skummande
språng. Och landet inunder dem skiftade
karaktär, blef blidare, ljusare. Gröna fält blänkte
som små insjöar mellan de försvinnande bergen.
De nådde hafvet, och som om de ledts af
den tron, att ungarnes föda ej varit den rätta,
döko de i de skummande vågorna, där den
grön-■glänsande sillen trängdes i stora stim, och öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
