Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Fullblod.
"’Hj) grufvan, långt under jorden, där aldrig en
solstråle kommer, går en bred gång, som
förenar de olika schakten med den plats, dit
malmen forslas för att sedan befordras upp i
dagsljuset.
På denna väg höras hvarje timma och
stund hästhofvar slamra mot den fuktiga stenen.
Små, raggiga hästar draga oförtrutet de tunga
kärrorna, fulla med stora stenblock fram genom
de breda gångarna, där skenet från
grufarbe-tarnes lyktor är det enda, som ersätter solljuset.
Och när ändtligen aftonen kommer, och djur
och människor forslas upp i det klara dagsljuset,
som svider i deras ögon, hvilka äro vanda vid
mörkret, då äro de små hästarna trötta efter
dagens nattarbete. Med lutande hufvud stå de
uppe på marken, deras ögon plira mot afton-
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
