Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Men de breda gångarna voro också låga.
Och när fullblodshästen skulle gå fram på den
trängsta punkten, där de små arbetsoken
dagligen dragit sina lass, utan att ana närheten af
bärgväggen, som hängde ned en tum öfver deras
ryggar, då skrapade den hårda stenen mot den
högväxta springarens ömtåliga hud.
För hvarje gång hästen nalkades stället,
stannade han, och hela hans kropp skalf. Men
genast hven den oblidkeliga piskan bakom honom,
och i raseri gick han framåt, tuggande betslet,
så att det kom blod bland fraggan. När han
böjde sig, sjönk han på knä under kärrans
tyngd, och rätade ban upp sig och drog, slets
det svartglänsande skinnet bort mot bärgväggens
skarpa kanter.
Då berätta de gamle, att en afton när han
kom upp i dagsljuset, hade han sträckt på sin
såriga rygg, frustat och gnäggat mot den
nedgående solen. Och det var längtan i hans blick
som hos en människa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
