Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TSCHANDALA.
ii
om han också skall hyra sig vagn på närmaste
krog. Hans hustru har suttit och frusit, och
sjuklig som hon är börjar hon misstänka, att de
äro narrade i ett bakhåll. Förvaltaren spelar
ridderlig, hjelper frun på med kappan, fyller i
glasen ännu en gång, hvarvid han oförvarandes
råkar att lägga sin arm om lifvet på baronessan,
som tycks vara drucken. Skymningen har sänkt
sig, och man skiljs åt, utan att ha afgjort något
bestämdt om våningen; dock har magistern
lofvat att lemna svar om åtta dagar.
På trappan hör man ånyo det underjordiska
hundskallet, och då magistern stannar och
lyssnar, ryggar han tillbaka för ett skri ute från
gården, ett skri som af ett skrämdt barn, en
döende räf eller en qvinna i barnsnöd.
»Hvad var detta?» frågade han vänd till
förvaltaren.
»Hvilket?» frågade denne, alltjämt trogen
husets vana att icke svara.
»Hörde Ni inte skriket?»
»Nej.»
Magistern tog ett tag om sin hagtornskäpp
och fixerade karlen för att se om han ljög. Och
så gick han ned. Vagnen var framkörd och den
alltid flinande kusken stod bredvid och hade all
möda att icke brista ut i skratt, i det han
låtsades torka af hästarne med sin tröjärm. Och
nu såg magistern, att hästarne voro bara skinn
och ben; att skinnet, som en gång hade varit
hvitt, nu var nästan gult med stora svarta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
