Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
AUGUST STRINDBERG.
»Han är en fattig torparson från
Landskronatrakten, som jag hjelpt fram», svarade zigenaren.
I det samma körde harfven förbi, hoppande
fram öfver den oplöjda marken, medan Ivan låg
ofvanpå med tömmarne om nacken och sjöng med
full hals.
Magistern hade sett nog, men hade icke
lyckats utforska hvad för slags folk han hade
att göra med, om det var galna menniskor eller
banditer eller begge delarna.
Emellertid blef baronessan osynlig i ett par
veckors tid; det hette att hon var sjuk, hvilket
icke hindrade att det spelades och sjöngs halfva
natten i hennes rum. Och magistern lade märke
till att man aldrig hörde förvaltaren gå upp på
sitt vindsrum. Och då han en gång för att
komma på det klara med den saken frågade
Ivan, hvar förvaltaren bodde, pekade denne på
ett fönster i första våningen, hvilket just var den
lägenhet baronessan bebodde, och till hvilken
det var ingång från samma förstuga, som ledde
upp till magisterns våning. Dörren till hennes
bostad var alltid stängd, och när magistern eller
någon af hans hushåll knackade på för att fråga
efter någon af husets folk, öppnades dörren på
glänt först efter ett ändlöst bultande, och besked
togs emot igenom dörrspringan, under vildt larm
trån en mängd hundar. De, som hade råkat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
