Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
AUGUST STRINDBERG.
utan att be om lof hela sagan om Fortunatus
med lyckohatten. Magistern fann uppträdet
outhärdligt, och han frågade sig, hur han kunde
sitta och lugnt höra på en inbilsk, men talanglös
gatgycklare. Han reste sig till slut och sade
god natt, hvarefter sällskapet bröt upp och man
följdes åt genom trädgården. På förvaltarens
och baronessans slingrande rörelser kunde man
se, att de voro betydligt öfverlastade, och som
det var många saker att bära, erbjöd magistern
sin hjelp och tog vinkannan och kruset. När
man kommit upp i förstugan, öppnade
barones-nan, glömsk af alla försigtighetsregler, sin
köksdörr och bad artigt magistern stiga på.
»Här ser så oordentligt ut», sade hon
ursäktande, »men magistern är en snäll menniska,
och nu skall Ni för resten se mina små djur.»
Den syn, som nu företedde sig för den
oinvigde besökaren, öfvergick allt hvad han kunnat
tänka sig i sina vildaste drömmar.
Det var ett fullständigt hexkök. Väggar,
golf och tak voro svarta och blänkte af sot. På
spishällen stod mellan grytor och matrester en
hel rad glasflaskor och retorter till alkemistiskt
bruk. På golfvet lågo högar af rofvor, kål och
lök, och på en vägg hängde en fårbringa så högt,
att hundarne icke kunde komma åt den.
Hundarne sprungo omkring de inträdande, viftande
på svansen och nosande på den främmandes
strumpor. I en fållbänk låg en ung
mennisko-kropp under ett lakan, och man kunde endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
